Sveriges politiska historia

Första gången som man samlades för att diskutera hur Sverige skulle styras var år 1435, i Arboga. Detta möte, som benämndes ”Arboga möte”, anses vara upphovet till dagens riksdag i Sverige. Vid Arboga möte utsågs Engelbrekt Engelbrektsson till rikshövitsman. Året innan hade han varit ledare för Engelbrektsupproret som gjordes mot kung Erik av Pommern. På Wikipedia kan du läsa mer om Engelbrekt Engelbrektsson och hans liv.

Den första riksdagen

År 1527 och 1544 hölls två riksmöten av Gustav Vasa. Det var den första riksdagen, som representerade i alla fall en del av folket. De som kallades till mötet var av stånden borgare, bönder, adel och präster. På 1540-talet började man använda namnet ”riksdag” för dessa möten.

Under nästa århundrade, på 1600-talet, insåg man att det behövdes tydligare regler, och man grundlade då ett system med utskott. I dessa regler beslutades att riksdagen skulle samlas vid vissa tillfällen, och man bestämde också vilka som skulle komma att kallas till riksdagens möten. Makten över Sverige delades ända fram till 1680 mellan den sittande kungen och ett aristokratiskt riksråd. År 1680 gjordes en så kallad ”reduktion”, vilket innebar att egendomar av jord och annat drogs tillbaka till staten. Då beslutade man också att införa envälde inom monarkin. I slutet på 1600-talet fick så Karl XI allt mer makt, och riksdagen fick lyda honom.

Riksdagens makt växer

Under frihetstiden på 1700-talet växte riksdagens makt igen. Man införde nu ett partisystem, med två partier som kallades Hattpartiet och Mösspartiet, eller ”hattar” och ”mössor”. Under denna tid grundlades många av de traditioner som fortfarande är i bruk i riksdagen i dag. I början av 1800-talet fick Sverige en ny grundlag, och man genomförde olika liberala reformer. År 1866 gick Sverige från att ha ett ståndsparlament till ett tvåkammarparlament. Genom landstingen och storstädernas kommunförsamlingar valdes den första kammaren in, och sågs som representanter för bildning och förmögenhet. För att kunna bli invald behövde man vara av manligt kön och ha en viss ålder, förmögenhet och inkomst. Endast män kunde rösta in personer till andra kammaren och de behövde också ha fast inkomst och betala en viss nivå av skatt.

Krav på allmän rösträtt

En del kvinnor hade rösträtt år 1862; de som hade egen inkomst, var myndiga eller ogifta. Under andra halvan av 1800-talet höjde allt fler rösten och krävde att rösträtten skulle vara lika för alla. Men det var inte förrän år 1918 som riksdagen till slut beslutade om allmän rösträtt för alla till landsting och kommuner. Det bestämdes samtidigt att år 1921 skulle alla i riket få rösträtt vid riksdagsvalet som då skulle hållas. År 1922 höll man också den allra första folkomröstningen i Sverige, som gällde om det skulle införas spritförbud. Nejsidan vann.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *