Rom 1 dec: Nationell demonstration mot vattenprivatiseringar
Carlo, Gioanni och Simona, Attac-medlemmarna på bilden, hade tagit tåget från Torino till Rom klockan sex på lördagsmorgonen för att ta sig till Piazza della Republica. Där samlades den italienska vattenrörelsen, Forum italiano per movimenti per l’aqua, till en nationell manifestation för att sätta press på parlamentet att instifta en lag som hejdar privatiseringen av vattenhanteringen.
Två dagar tidigare hade rörelsen jublat över en ny stor seger. I ett mejl till världens vattenaktivister skrev man: ”Gårdagen var en mycket viktig dag för den italienska kampanjen mot vattenprivatisering. Vi är lyckliga över att kunna meddela att det italienska parlamentet slutgiltigt har godkänt ett moratorium beträffande åtaganden i vattensektorn. Moratoriet ska vara ett år. Därigenom stoppas alla privatiseringsprocesser under den här perioden.”
För tre år sedan togs initiativet – bl a av Attac, olika miljöorganisationer och den fackliga landsorganisationen CGIL – att samordna olika lokala rörelser mot vattenprivatiseringarna till en nationell rörelse. Vid senaste årsskiftet började man samla in namnunderskrifter till stöd för ett lagförslag mot vattenprivatiseringar. Den italienska konstitutionen föreskriver att parlamentet är skyldigt att diskutera ett lagförslag om det stöds av minst 50.000 personer. På sex månader fick man 406.626 underskrifter! Attac-medlemmarna från Torino som jag träffade berättade att Vattenforumet i deras region, Piemonte, hade samlat in över 20.000 underskrifter. ”Vi skaffade tillstånd att ha ett bord på torget och folk var ganska intresserade av att stötta lagförslaget. De tyckte det var en ganska enkel sak att ta ställning. Företag som söker vinst ska inte ha hand om vatten. Med politikerna var det svårare att resonera.”
Den italienska vattenrörelsen är en oerhörd bred och lokalt förankrad rörelse. Se på den här bilden av täten i lördagens demonstrationen. Det är borgmästare från olika kommuner med officiella standar och andra utsmyckningar.
Det italienska nationella vattenforumet är ett lysande exempel på ett nätverk som bygger på samma idé som vårt svenska Gemensam Välfärd men är begränsat till en fråga. Samtidigt är man medveten om vikten av att koppla samman vattenfrågan med andra välfärdsfrågor och att agera gemensamt och solidariskt som en del av den globala rörelsen för demokrati och rättvisa. De som bär upp aktiviteterna är den brokiga kadern av medlemsorganisationer men man agerar kraftfullt i offentligheten som ett gemensamt forum.
Attac spelar en viktig roll i detta nätverkande och det var förstås ingen slump att den som gick först i demonstrationen och stod för de samlande apellerna från lastbilsflaket i täten var Marco Bersani från Attac Italias nationella kommitté. Två andra organisationer som jag noterat särskilt i mina första kontakter med den italienska vattenrörelsen är CGIL och WWF.
Rosa Pavanelli är segretaria nazionale i CGIL som är Italiens största fackliga landsorganisation med rötter i den kommunistiska rörelsen och motståndet mot fascismen. Det organiserar en stor del av landets offentliganställda och agerar globalt bl a i PSI – Public Services International (i Sverige säger man ISKA) där Ylva Thörn från svenska Kommunal är ordförande. Jag träffade Rosa första gången i Årsta i september på det förberedande mötet inför European Social Forum i Malmö 2008. Nu försöker vi tala med varandra genom ljudridån av trummor, visselpipor och musik när vi går i demonstrationståget.
Litet överraskande berättar Rosa att det här sättet att agera brett tillsammans med olika sociala rörelser fick en avgörande kick för CGIL av 11 septemberattentaten – eller snarare av Bushs proklamerade ”kriget mot terrorismen”. Då inleddes bl a ett djupgående samarbete med Attac och man arbetade fram rapporter om privatiseringarna på olika områden. CGIL blev mycket aktivt i den sociala forumrörelsen och Rosa berättar stolt att CGIL var den enda fackliga organisationen i Italien som (med framgång) manade sina medlemmar till strejk samma dag som USA inledde sitt krig mot Irak i mars 2003. CGIL har alltså en helt annan syn på den sociala forumrörelsen, och på sin egen roll i den, än svenska Kommunal som åtminstone på central nivå närmast utvecklat en beröringsskräck gentemot t ex Attac Sverige. Däremot rör sig som bekant andra LO-förbund, framförallt SEKO och Transport, i riktning mot ett nätverkande med de nya rörelserna.
Italienska WWF är ett annat intressant exempel. Världsnaturfonden, som den kallas på svenska, har H M Konungen som beskyddare och har en historia som allmänt sympatisk ”opolitisk” organisation – även om också den fått litet vassare tänder och blivit globaliseringskritisk det senaste decenniet. Men det är svårt att tänka sig svenska WWF som en drivande kraft mot vattenprivatiseringar även om organisationen har ett ambitiöst vattenarbete med humanitära och ekologiska utgångspunkter. I Italien däremot, inte minst i Abruzzo, där striden om miljön och vattnet har varit intensiv, är just WWF en av de mest militanta privatiseringsmotståndarna – och i lördagens demonstrationståg såg man en hel del WWF-flaggor.
En annan reflektion, värd att göra, är att den italienska vattenrörelsen nått sina framgångar nästan helt utan uppmärksamhet i medierna. Något att tänka på när vi emellanåt inbillar oss att ”det som inte står i medierna har inte hänt”.
Detta demonstrationståg, ja.
Det blev en väldig vandring i bästa karnevalsstämning. Tidvis blev det rena gatuunderhållningen med vattenbaletter och entusiastiska musikanter som rev ner applåder från åskådarna längs marschvägen. Att höra gänget på bilden dra på med Bella Ciao var en sällsynt smittande Saluto Rosso!
Det tog tre timmar innan vi till sist kom fram till Piazza Farnes. I kvällsmörkret klev en rad av talare upp på lastbilsflaket. Arga och eggande – med applåder i följe. Sedan tog artisterna över. Mera musik!
Det är spännande och inspirerande att vara en droppe i dessa bäckar och floder som utgör den globala rörelsen för en vattenskötsel i det allmännas händer. Och hela tiden är det nya vattensamlingar på gång.
Självklart är vattnet till exempel en aktuell fråga när det europeiska nätverket för offentlig välfärd deltar i nästa helgs förberedelser i Istanbul inför ESF i Malmö. 7 och 8 januari 2008 är det vattenseminarium i Bryssel med det europeiska Reclaiming Public Water. Och i början av 2009 väntar en kraftmättning i Istanbul. Då samlas Elitens Vatteninternational till Global Water Forum – och det ska utmanas med ett demokratiskt alternativ, det bestämdes på World Social Forum i Nairobi i början av det här året.
Och vad gör vi Sverige under tiden? Kommer ett vattenforum att kliva fram också hos oss?
Lasse Karlsson, Attac Stockholm
Tyvärr är den allra mesta informationen om den italienska vattenrörelsen skriven på italienska. Två informativa dokument på engelska är:
- Renato di Nicula: International notice Finns på http://lists.iatp.org/listarchive/archive.cfm?id=122506
- Augusto De Sanctis and Antonio Senta : A Struggle in Defence of Water and for Citizens’ Participation. Finns på http://www.tni.org/books/wateritaly.pdf
Artikelinfo:
Publicerad av Anton Andreasson den 2 december 2007. Uppdaterad för 1006 dagar sedan. π
Relaterade artiklar
Senaste blogginlägget:
Deklaration från Final Assembly, European Social Forum i Istanbul
