Lugnet före stormen
Nairobi, 13 januari 2007
Hej alla!
Sitter här på WSF:s organisationskontor och reflekterar lite över forumet som komma skall. Sent på kvällarna finns ännu några datorer att låna, men kanske inte så länge till. Det börjar dra ihop sig, och som vanligt är det kaos in i det sista, eller verkar i alla fall vara så, de inblandade frågar sig lite till mans hur det här ska gå. Men på något sätt brukar det ju ändå alltid lösa sig…
På dagtid håller de på för fullt på med att sätta upp stora tält utanför stadion där några av WSFs organisationskontor ligger, där en hel del av aktiviteterna skall försiggå om bara en vecka. Massor av tält är uppsatta i ungdomslägret, som ligger alldeles vid sidan av stadion, och som nu bara väntar på att fyllas.
Tält som ska bli ungdomsläger under forumet.
Hotellet vid arenan, där översättarna ska husera, är spöklikt tomt på kvällarna, medan det under dagarna utbildas volontärer på löpande band. Ingen har tid att bada i poolen, inte ens jag. Jag åkte på att hitta en lokal till det internationella attac-mötet som skall vara den 20:e, det är pressreleaser hit och dit, möten och naturligtivs kontaktskapande med de andra attacarna från hela världen som är här redan. Idag träffade jag en kille från Attac Elfenbenskusten, fantastiskt!
I tidningarna har man hittills mest diskuterat logistiska problem, vart alla ska bo, hur så många människor ska kunna ta sig till forumet varje dag utan att det blir fullkomligt kaos, och så vidare. För någon som är van vid massmedial smutskastning av allt som gäller den globala rättviserörelsen i allmänhet och Attac i synnerhet, är till och med en sådan vinkling uppfriskande. Och jag vet inte om det beror på forumet, men det känns som att man håller på att putsa upp staden, alla hotell vi bott på hittills håller på att målas och fräschas till, och så även här. Alla vet att det är något stort som ska hända, men få verkar ha greppat hur stort eller vad forumet egentligen handlat om. Det jämförs med FN:s klimatkonferens som hölls här i Nairobi i december. Taxichaufförer och hotellägare gnuggar sina händer (här finns stora pengar att tjäna!) och de flesta hotell har höjt priserna, ofta till det dubbla. Allt är uppbokat, till stor del av agenter som tror sig kunna tjäna storkovan på de rika konferensdelegaterna… Hmm, vi får väl se hur det går med det. Om inte annat, så kommer väl forumet att bidra till ett temporärt uppsving i den lokala ekonomin.
Möte med Youth Office, på stadion alldeles intill ungdomslägret.
Moi International Sport Centre i Kasarani, platsen för forumet, ligger cirka 15 minuter utanför stan med taxi, bus eller matatu, och är än så länge en oas av grönt gräs och tystnad. Just nu är det svårt att föreställa sig att det snart kommer att befinna sig närmare 150 000 människor här, vi kommer definitivt att överrösta grodorna jag hör utanför fönstet nu. Det är svårt att tänka sig att varje vrå av detta stora området kommer att vara fyllt av folk från över hundra länder, och intressanta diskussioner om allt möjligt, från fackliga rättigheter i ett globalt perspektiv till deltagande demokrati till genmodifierade grödor till kvinnokamp, kommer att äga rum. Framför allt tror jag att många av diskussionerna kommer att fokusera på HIV/aids-problematiken, kopplad till världshandelsorganisationen och läkemedelsindustrins patenträttigheter och fattiga människors svårigheter att få medicin på grund av detta. Stor tyngd kommer också att läggas på skuldfrågor och handelsavtal som European Partnership Agreement (EPA) och hur dessa påverkar afrikanska länders rätt till självbestämmande och utveckling.
Tältbyggandet är i full gång inför forumet.
Nu, när det enda man hör är grodornas kväkande, ser jag fram emot detta med bävan. 150 000 människor och över 1000 programpunkter under fyra dagar; ibland kan ett socialt forum bli överväldigande, det är så mycket man vill hinna med, så många spännande seminarier och workshops att gå på, och så många människor att prata med, för att inte tala om det kulturella programmet! Fick reda på igår att min favoritartist från Zimbabwe, Oliver Mtukudzi, kommer för att spela på forumet. Så kanske gör det då inte så mycket att tystnaden och lugnet försvinner, jag lyssnar hellre på honom än på grodorna!
Varma hälsningar från Eder kvinna i Kasarani, Nairobi, Kenya,
/Sara Andersson
Artikelinfo:
Publicerad av Malin Arvidsson den 14 januari 2007. Uppdaterad för 1334 dagar sedan. π
Bilder:
Relaterade artiklar
Senaste blogginlägget:
Deklaration från Final Assembly, European Social Forum i Istanbul
