Uppropet på Skåne och Stockholms sociala forum

Uppropet på Skåne och Stockholm sociala forum

Gunilla Andersson, Attac Malmö

Under Stockholms sociala forum och Skåne Social Forum, den 7-9 maj, anordnades föredrag och samtal om rättvisa och gemensam välfärd. I Stockholm deltog Cecilia Verdinelli, Sjukvården Inte Till Salu (SITS), Göteborg, Asbjörn Wahl, For Velferdsstaten, Norge, Conny Carlsson, Metallklubben i Borlänge, initiativtagare till ett fackligt upprop och Gunilla Andersson, Attac Malmö, initiativtagare till Upprop för rättvisa och gemensam välfärd. I Lund deltog Asbjörn, Gunilla och Renaldo Tirone, SEKO Skåne.

Cecilia berättade om engagemanget mot nedskärningar och privatiseringar i Göteborg, om ockupation av vårdcentraler, om politiker som inte längre är intresserade av dialog och om ett starkt stöd från pensionärer, idrottsföreningar, kyrkan och hyresgästföreningen. Personalen har varit rädd för att protestera öppet, men samtidigt uttryckt stöd för aktionerna. Mycket tid och energi har också ägnats åt detektivarbete kring vad som egentligen har hänt. Hur ser den kommunala budgeten ut? Hur fungerar upphandlingarna? Vilka blir konsekvenserna av privatiseringen? Läs mer på www.sits.biz.

Asbjörn presenterade det norska nätverket For Velferdsstaten som idag omfattar 26 riksorganisationer med totalt 1 miljon medlemmar: fackliga, kvinno-, student-, pensionärs- och småbondeorganisationer. Dessutom har 14 kommuner uttryckt sitt stöd. For Velferdsstaten har en plattform som helt avvisar privatiseringar, även konkurrensutsättning. Intressant är också det globala perspektivet. Man förespråkar en Tobinskatt och en rättvis fördelning av jordens resurser och kräver att de multinationella företagens maktposition begränsas. Man deltar också i det internationella nätverket Our World Is Not For Sale och forumprocessen.

Via nätverket kan man snabbt mobilisera när privatiseringar är på gång. Man konfronterar också politikerna inför valen. Liksom i Sverige har den norska fackföreningsrörelsen länge varit knuten till det socialdemokratiska partiet, men eftersom den nyliberala politiken numera även omfattas av socialdemokrater agerar facket idag självständigt. For Velferdsstaten framför sina politiska krav, frågar vilka partier som är beredda att stödja kraven och uppmanar sedan sina medlemmar att rösta på de partierna. Därefter följer man upp att politikerna genomför det man har lovat.

I kommunalvalet i Trondheim lyckades den taktiken. En valallians av flera partier (bl a socdem) vann en stor valseger och återför nu verksamhet som tidigare varit på entreprenad i kommunal regi.

Enligt Asbjörn har For Velferdsstaten idag en stark legitimitet. Ingen vågar ifrågasätta dem offentligt. Den enda nackdelen är att nätverket byggts uppifrån, d v s initiativet togs på facklig förbundsnivå. Hans råd till oss är att bygga motståndet underifrån. Läs mer på www.velferdsstaten.no.

Conny berättade att Metallklubben skrev ett öppet brev till regeringen och LO utifrån ilskan över att “grundvalarna i vår gemensamma välfärd hotas, samtidigt som spekulationskapitalets direktörer skor sig”. Kritiken riktas också mot Göran Persson som öppnat för ett nytt sjukförsäkringssystem med egenavgifter och som därmed frångår principen om skattefinansiering. Hittills har totalt 285 000 via sina fackliga klubbar och avdelningar ställt sig bakom brevet som avslutningsvis hotar med en politisk strejk om inte kraven hörsammas.

Gunilla redogjorde för hur vi i Attac Malmö blivit medvetna om att engagemanget för en annan värld måste ske parallellt med engagemanget för ett annat Sverige – och i samarbete med fackföreningsrörelsen. När vi för ett år sedan visade en film om privatiseringen av järnvägen i Storbritannien sa en i publiken “det är ju ännu värre i Sverige”. Det visade sig att han jobbade vid järnvägen och var medlem i SEKO. Det ledde till att vi tog kontakt med SEKO Skåne och skrev ett öppet brev till regeringen om den offentliga sektorns framtid som nu följs upp av uppropet för rättvisa och gemensam välfärd. Genom att SEKO-förbundet och LO-distriktet i Skåne undertecknat uppropet har vi redan ett stöd på 365 000 medlemmar.

Denna presentation följdes upp av ett mycket konstruktivt samtal där ett 20-tal intresserade personer medverkade, bl a aktiva i Stockholm Inte Till Salu.

Vi kunde konstatera att uppropen startat på lokalt initiativ för att sedan spridas nationellt. SITS har hittills endast agerat i Göteborg, men enligt Cecilia kan man tänka sig att sprida sina erfarenheter till andra orter.

Samtalet kom sedan att handla om hur vi kan samordna de olika initiativen mot privatiseringar och för en gemensam välfärd. Ett förslag var att vi till hösten gör en gemensam uppvaktning av regering och riksdag då vi överlämnar namnlistorna. Ett annat förslag var att vi i samband med detta överlämnande anordnar en konferens dit vi bjuder de organisationer och kända personer som undertecknat de bägge uppropen. Syftet är att lägga upp en strategi för ett mer långsiktigt samarbete, kanske ett nätverk eller paraplyorganisation i stil med For Velferdsstaten.

Vi talade också om den nyliberala hegemonin, om hur marknadsivrarna tagit makten över massmedia, språket och våra tankemönster. Ett begrepp vi vill lansera är ALLMÄNNINGARNA. Alternativ stad (MJV) har framställt en utmärkt skrift där man säger: “Allmänningar som gatorna, luften, kunskapen, den offentliga välfärden, torgen, vattnet och offentligheten hotas av de välbärgades rovdrift och av en sönderfallande administration. Försvaret av dem har nätt och jämnt börjat”.

Skriften kan beställas på alt-stad@algonet.se eller på PG 70 86 45-7 för 40 kr + porto.

Idén väcktes att framställa en antologi på temat allmänningar där representanter för dem som står bakom uppropen medverkar som skribenter.

Att samla och sprida information om de samhällsförändringar som pågår är också viktigt. Det har t ex skrivits avhandlingar och genomförts undersökningar om konsekvenserna av privatiseringarna.

Ett annat förslag var att även föra in kravet på arbete åt alla i vårt fortsattta arbete.

Och återigen: Vi behöver mobilisera och organisera!

På Brunnsviksseminariet i juni blir det tillfälle att planera vidare, och i Malmö kommer jag att föra nya samtal med initiativtagarna till uppropet.

Vi ska förändra världen!