Nyhetsbrev #7 2001

Grus i maskineriet

- Attac Sveriges Nyhetsbrev nummer 7-01

---------------------------------------------------

- EU-toppmötet utvärderat
- Höststart för GA
- World Social Forum 2002 börjar planeras
- Tårgas och hopp i Genua
- Ny lista för landsbygden

-------------------------------------------------------
EU-TOPPMÖTET UTVÄRDERAT

Första helgen i augusti hade Gemensamma Arbetsgruppen tillsammans med Attac Göteborgs Samordningsgupp en utvärdering av våra aktiviteter under EU-toppmötet i Göteborg. Det blev två långa, självkritiska, dagar om händelser med efterdyningar länge än.

Först och främst konstaterade vi att vi genomförde en lång rad mycket framgångsrika aktiviteter. Dialogerna med först regeringsföreträdare och senare EU-politiker via länk inne på mässan var till största delen Attacs förtjänst. Seminarierna var överfulla. De demonstrationer vi ingick i blev kraftfulla - och fredliga - manifestationer.

Det var rätt att gå in i ett samarbete med Göteborgsaktionen. Attac var vid tillfället en helt ny organisation, och vi hade varken struktur eller tid att själva bygga upp en helt egen planering inför toppmötet. Av de två nätverk som redan kommit långt i planeringen var GBG-aktionen det som låg närmast oss i politisk inriktning. Men vi gick in i samarbetet på en "tredje väg"; skrev under två av fyra paroller vilket gav oss inträde i nätverket men ingen rösträtt. Detta bakband till viss del våra möjligheter att påverka processen inom GBG-aktionen, och i framtida samarbeten bör vi tydligare ta ställning "antingen-eller".

Attac fick en roll av brobyggare mellan nätverken, föreningen Fritt Forum, polis och kommun. Vi lade mycket kraft på detta vilket givit oss förtroende och kontaktytor till en lång rad organisationer. Detta förtroendekapital har vi nu en unik möjlighet att bygga vidare på. Samtidigt kanske brobyggandet skedde till viss del på bekostnad av omsorg om vår egen organisation.

Ett pris vi kan ha fått betala är att vi bland en bred allmänhet kan ha associerats med det våld som förekom. För de aktiviteter GBG-aktionen arrangerade gällde en strikt icke-våldslinje. Detta accepterade också alla ingående organisationer. Däremot sträckte sig inte GBG-aktionens icke-våldsdeklaration till aktioner organisationer planerade på egen hand. Erfarenheterna säger oss nu att detta inte räcker. Attac är en icke-våldsorganisation och vi måste än tydligare slå fast icke-våldslinjen gentemot organisationer vi ingår samarbeten med. Det räcker inte med att dessa håller icke-våldsprincipen under de aktioner samarbetet gäller; vi kan överhuvudtaget inte samarbeta med organisationer som försvarar våld som politisk metod i dagens Sverige. Inte heller vill vi ha masker i våra demonstrationståg och vi kommer att arbeta mycket hårdare för att hålla tågen helt fria från masker.

Däremot kommer vi att fortsätta försöka begripa orsakerna till att våld uppstår. Det är långsiktigt det enda sättet att förebygga våld. Men att första orsakerna är förstås inte detsamma som att acceptera våldet.

Vi kommer också fortsätta att noga följa de utredningar som granskar polisens agerande under toppmötet. Polisens lagliga monopol på våldsutövning ställer höga krav på hur utövningen sker. Och det är oerhört viktigt för demokratin i Sverige att få klargjort polisens hantering av den ytterst svåra och känslig situation EU-toppmötet innebar.

Vi missbedömde tiden det tar att bygga upp ett förtroendefullt samarbete mellan demonstrationsarrangörer, polis och kommun. Det är rätt väg att gå för att skapa förutsättningar för en effektiv alternativpolitisk arena, men arbetet måste starta tidigare och vara än mer genomgripande.

Mycket i själva organisationen kring toppmötesaktiviteterna kunde gjorts bättre. Framförallt brast det i kommunikationen ut till medlemmar runtom i landet. Centralt var att hemsidan inte uppdaterades kontinuerligt, vilket förstås inte får hända. Likaså var ansvarsfördelningen otydlig bland dem som mest intensivt arbetade med planeringen, och delegering av uppgifter till än fler personer dålig.

Efter toppmötet har Göteborgs universitet nu beslutat om resurser för att göra en "vitbok" kring händelserna under EU-toppmötet. Attac har i brev välkomnat initiativet och förklarat att vi gärna ställer upp med våra erfarenheter. Flera andra initiativ om dokumentation av händelserna är på gång, och just i dagarna kom den första: "Göteborgskravallerna" av Erik Wijk ut på Manifest förlag. Ordfront har också en bok på gång, liksom ett stort seminarium på Bok- och Biblioteksmässan i september. De seminarier vi själva genomförde under toppmötet kommer att dokumenteras, bl.a. för att kunna användas i folkbildningsarbete.

---------------------------------------
HÖSTSTART FÖR GA

5 september hade Gemensamma Arbetsgruppen sitt första möte för hösten.

Kritik från lokalgrupperna.
Från det möte lokalgrupperna hade söndagen 17 juni kom kritik mot GA, främst mot att internkommunikationen inom Attac fungerar dåligt och att pengar till lokalgrupperna inte kunnat betalas ut. Hanteringen av lokalgruppernas del av medlemsavgifterna ska nu förenklas. Ett brev till alla medlemmar ska ut så snart som möjligt. Ellen Hultman och Lars-Olof Karlsson ska utveckla redaktionen för det här nyhetsbrevet.
Halvårsbokslut
Revisorerna presenterade ett halvårsbokslut. Budgeten är knapp, men i balans och med ett litet överskott.
Stadgerevidering
Ända sedan starten har vi sökt en välfungerande organisationsstruktur, som ändå är kvalitativt annorlunda traditionella organisationer. Efter det första halvåret har vi nu erfarenheter som kan leda till ändringar i stadgarna. Därför tillsattes en grupp som ska se över dem och lägga fram förslag till ändringar. Uppdraget begränsas inte enbart till stadgar som rör organisation, utan gruppen ska generellt göra en översyn av stadgarna. Sammankallande är Birgitta Hambraeus.
Planer för hösten
Vi listade verksamheter för hösten. Bland annat:
- Centralt kommer att bli en kampanj kring globalisering på högskolor, universitet och gymnasier. Detta för att väga upp den satsning Svenskt Näringsliv aviserat.
- Kring det möte Trans Atlantic Business Dialogue kommer ha i Stockholm planeras parallellaktiviteter.
- Ett annat fokus blir WTOs ministermöte i Qatar i november.
- Till EU-toppmötet presenterade Attac bredare diskussionspapper kring Tobinskatten och skuldavskrivning. Ett liknande papper kring pensionsfonderna kommer att produceras i höst.
- Våldet kring stora toppmöten har föranlett Attac Frankrike att planera en nationell konferens kring utvecklingen. Efter deras kommer vi att arrangera ett liknande här i Sverige.
- Vetenskapliga nätverket planerar seminarium om dagens globala politiska karta och det civila samhällets roll.

---------------------------------------------------------------------- ------
WORLD SOCIAL FORUM 2002 BÖRJAR PLANERAS

Ett fyrtiotal representanter samlades på hotel San Rafael i Sao Paolo, Brasilien för att utvärdera det första WSF i Porto Alegre 25-30 januari 2001. Det var av naturliga skäl en övervikt latinamerikanska, (främst brasilianska organisationer), däribland den största fackföreningen CUT, de jordlösas rörelse, MST, indianorganisationen CONAIE, samtidigt som olika nätverk som Via Campesina, Jubilee South, Caritas, Focus on the global south, 50 years is enough, likväl som det amerikanska facket AFL-CIO och ett stort antal Attac-föreningar från Latinamerika och Europa.

Mötet inleddes med en lång utvärderingsrunda. Alla var överens om att det förra WSF var en stor succé och att nästa WSF skall bli större och bättre förberett. Man hade endast väntat runt 5000 personer till det förra forumet och det faktum att 20 000 kom skapade en del logistiska problem som ibland blev politiska. Några exempel på det som upprörde folk mest var att ursprungsbefolkningarnas camping och att aktivistinriktade workshops lades avsides. Tolkningen var dålig,vilket ledde till att enbart folk som kunde prata portugisiska, spanska och engelska kunde följa alla diskussioner problemfritt. Det fanns också en diskussion om hur man skulle hantera de "politiska stjärnor" som tog mycket av mediauppmärksamheten. Förra forumet innehöll tre sorters arrangemang: 400 workshops, som ordnades av allehanda forumdeltagare, s.k. vittnesmål (testemonies) på kvällarna, där kända politiska personligheter berättade om sina erfarenheter, samt stora paneldiskussioner varje förmiddag på av organisationskommittén utvalda ämnen. För att minska glappet mellan de små och stora arrangemangen tillade man nu en fjärde kategori, seminarier som skall pågå under flera dagar kring avgränsade ämnen.

Efter utvärderingen hölls en diskussion om WSF:s plattform. Alla ville att WSF skulle utmynna i fler konkreta alternativ till den nyliberala politiken och det fanns en del diskussioner om hur man skulle definiera forumets politiska inriktning, tex. om man skulle skriva in en paragraf om icke-våld. Det fanns många som menade att man skulle se WSF som en process, snarare än ett forum som upptar några dagar av året, samt att man skulle börja aktivt delta i protester och verka som ett samlande projekt. Diskussionen liknade alltmer grundandet av en permanent rörelse, även om alla poängterade pluralismen i forumet och problem med någon form av centralisering.

Under den följande diskussionen om hur forumet skulle breddas lade den brasilianska organisationskommittén ett motsägelsefullt förslag om ett "advisory council" som skulle utveckla arbetet med forumet. Samtidigt menade man att man inte skulle rösta på mötena där och att det inte skulle vara valda representanter till denna kommitté utan att olika människor skulle inbjudas av kommittén själv. Det fanns en påtaglig rädsla för att bygga stora strukturer och även att komma med förslag som kan peka i någon definitiv riktning. Denna diskussion, som enbart har börjat, kommer förmodligen att vara i centrum även i fortsättningen.

Politiskt var det en stor bredd på mötet. Joao-Pedro Stedile från MST menade att forumet inte kunde enbart peka ut nyliberalismen som problemet utan att rörelsen måste vara antikapitalistisk, vilket också flera av de latinamerikanska organisationerna talade för. Även om ingen motsade detta kan man anta att flera av de som var där inte utan vidare skulle vilja definiera forumet så. Francois Houtart, från Centre Tricontinental menade i sitt föredrag om globaliseringens tendenser att forumet borde syssla med att diskutera och föra fram alternativ på områden som hittills där inte diskuterats, som kultur, miljö och hälsa och att regeringarnas repression mot protester måste leda till en strategisk diskussion.

Man refererade under mötet hela tiden till klass, kön och ras och det fanns ett tydligt anti-etablissemangs perspektiv som inte enbart pekade ut storföretagen som fiender, utan tydligt kritiserade staternas agerande. Det är tydligt att sydorganisationerna har ett mer radikalt perspektiv. Det är också de som hittills dominerar WSF och det finns en uttalad vilja att det så skall förbli.

På det hela taget blev det inte speciellt många beslut. Man iskuterade möjligheten att ha ett forum i varje världsdel 2003, men det fanns ingen enighet i frågan. Organisationskommittén skall arbeta för att få in afrikanska, mellanöstern- och asiatiska organisationer i arbetet för nästa forum. Det finns redan förberedelse-forum planerade i Beirut, Mali och Indien. I den utvidgade organisationskommittén kommer Attac Argentina att representera Attac. Nästa möte kommer att ligga i Dakar, Senegal den 29-31 oktober.

/Aron Etzler

--------------------------------------------------
TÅRGAS OCH HOPP I GENUA

-- Underkläderna var nog det roligaste av allt ---

Inför de åtta viktiga herrarnas möte i Genua hade hemmavärden Silvio tänkt till. Den norditalienska staden skulle vara i perfekt skick när gästerna anlände. Alla nödvändiga åtgärder hade vidtagits. Folket i staden hade bland annat strängt förmanats att inte hänga tvätt och i synnerhet inte underkläder pa tork utanför sina fönster eller balkonger.

Tillsammans med två busslaster spanska aktivister, varav ett tjugotal attacare, anländer jag till Genua på torsdagseftermiddagen efter att vi har blivit stoppade och genomsökta av polis fyra gånger på vägen från Barcelona. Vi hinner bara sätta upp vårt tält på fotbollsstadion som vi ska bo på innan det är dags för den första demonstrationen: för invandrares rättigheter, mot Schengen-avtal och stängda gränser. Samlingsplatsen blir fort överfylld. Arrangörerna Genua Social Forum har räknat med 20 000 personer, men när demonstrationen startar är vi närmare femtio tusen.

Stämningen är fantastisk när det enorma demonstrationståget börjar röra på sig. En brokig blåsorkester, inte helt olik den som brukar finnas med i Emir Kusturicas filmer, spelar sig röda i ansiktet. På en enhjuling cyklar en clown utrustad med dragspel och orange skyddshjälm omkring och forsöker stämma in orkesterns musik. Attac-fanorna vajar tillsammans med tusen andra fanor. Vi tågar förbi raderna av poliser beväpnade till tänderna med tårgasgevär, vattenkanoner och tanks med gevärsskyttar på taket. Sedan flera månader tillbaka har de laddat upp inför denna helg. Poliserna i det främsta ledet provslår sina batonger mot handflatan och ser grymma ut, men i dag får de inte chansen att använda sina vapen.

"No borders, no nation - no deportation!", vrålar folk ackompanjerade av otaliga visselpipor, trummor och marackas. Det är när vi tågar genom de delar av staden som inte är totalt tömda på folk som vi upptäcker Genua-bornas underbara känsla för civil olydnad. Från tvättlinorna på balkonger och utanför fönster har folk demonstrativt hängt ut sina underkläder. En äldre dam har hängt trosor och bh på balkongen och med armarna i kors mottar hon mäkta stolt demonstranternas öronbedövande applåder. Synd att inte Silvio kunde vara där.

Trots att vi demonstranter är skälet till att polisen belägrat deras stad, som om det vore fullskaligt krig, är stödet ensidigt positivt från de Genua-bor som är kvar. De knyter nävarna från sina fönster, slänger ut vattenflaskor och mat eller erbjuder sina toaletter. Svaret från demonstranterna är euforiska applåder och slängkyssar.

Så fortsätter det under hela helgen. Massiva fredliga protester. Under fredagen planeras ett flertal olika aktioner med varierande konfrontationsrisk runt om i staden. Den gemensamma måltavlan för dem alla är den hårdbevakade röda zon som omgärdar hela mötet. Med hjälp av kilometervis av stålstängsel har polisen delat av en stor del av Genua för att hålla folket borta från G8-mötet. Attac har tillsammans med några andra organsationer bestämt sig för att inte försöka ta sig in i den röda zonen utan istället göra en fredlig och glädjefylld manifestation på ett torg vid gränsen till den röda zonen.

Det blir fem timmars manifesterande, dansande och sjungande tillsammans med tusentals attactivster från hela världen. Då och då rullar polisen fram sin vattenkanon och sprutar en blandning av tårgas och vatten på oss. Utöver det är det hela väldigt fredligt. Först när vi är på väg att marschera därifrån börjar polisen att skjuta in tårgasgranater i folkmassan. Kanske är de besvikna över de uteblivna kravallerna.

På lördagen genomför vi den största demonstrationen mot den kapitalistiska globaliseringen på mycket länge. Det går inte att föreställa sig hur mycket 200 000 människor i ett och samma demonstrationståg är. Folk överallt! Var man än vänder sig. Tillsammans tågar vi genom gatorna med krav på en annan och bättre värld. Hur gärna jag än vill kan jag omöjligt beskriva den känsla av hopp och lycka som jag uppfylls av under demonstrationen i Genua. Jag minns att jag tänker att revolutionen inte kan vara så långt borta när det finns så ofantligt många människor som öppet trotsar alla försök från makten att stoppa oss.

Men kontrasterna är starka under denna helg. För varje dag som går visar den italienska överheten mer och mer av sitt verkliga fascistiska ansikte. Människor misshandlas, arresteras och förnedras. På fredagskvällen skjuter polisen ihjäl aktivisten Carlos Giuliani. Under lördagskvällen genomför de italienska karbinjärerna sin blodiga massaker mot Genua Social Forum och den skola som inhyser aktivister under protesterna.

För oss som var i Genua råder det inget tvivel om att det var polisen som stod för våldet. De små och polisinfiltrerade aktivistgrupper som tilläts att vandalisera staden är, vare sig de vill det eller inte, inbegripna i ett komplext samarbete med polisen. Tack vare dessa grupper kan polisen, politiker och medier fortsätta att låta fokus vara på våldet istället för på de förhållanden som har väckt hela denna globala proteströrelse till liv. Samtidigt kan de fortsätta att upprepa sitt mantra om att rörelsen mest består av demokratifientliga huliganer och ligister, värda att bemötas med mesta möjliga polisvåld.

Det må vara sagt flera gånger förut, men det är tillräckligt viktigt för att sägas igen: Prio ett just nu måste vara att vi genom dialog, inte fördömanden, får de grupper som använder våld att inse att de med sina metoder spelar polisen i händerna och att de därmed motarbetar hela rörelsen. Låt istället polisen stå för våldet och det ska bli klart för alla vilka det är som kämpar för demokratin och vilka som med allt mer brutala metoder försöker upprätthålla en orättfärdig världsordning.

/David Jonstad

-------------------------------------------------
NYA LISTA FÖR LANDSBYGDEN

Att Attacs frågor och aktiviteter inte får koncentreras till "storstadsfrågor" har attacaren Daniel Hedin i Värmland tagit fasta på. Han har startat mejllistan Landsbygd-ATTAC-subscribe@yahoogroups.com eftersom han anser att det inom ATTAC Sverige borde föras en diskussion om hur dagens spekulativa ekonomi påverkar Sveriges landsbygd. - Vid en blick ut i världen ser man att t.ex. Frankrikes José Bove är getfarmare och tydligt engagerad i Landsbygdsfrågor. I Sverige tycks dock denna del av diskussionen fallit bort, menar han. Daniel Hedin tycker att Attac Sverige centralt ska lyfta landsbygdsfrågan som en av de första organisationerna och decentralisera GA bort från Stockholm. - En Annan Värld är Möjlig, fastän man bor på landsbygden, eller kanske, för att vi bor på landsbygden.