Bli medlem

En rättvis världshandel – För ökad demokrati och mot fattigdom!

Världen behöver rättvisa handelsregler, inte de nuvarande som gynnar de rika och missgynnar de fattiga. De rika använder olika typer av maktmedel för att utforma reglerna till sin fördel. I Världshandelspusslet finns det många pusselbitar; Världshandelsorganisationen WTO med alla sina underavtal, bl.a.
GATS och TRIPS, bilaterala avtal så som MERCOSUR och ALCA. Nedan gör vi ett försök att lägga några pusselbitar på plats, men om du är intresserad av ett mer sammanhängande pussel, läs då våra litteraturtips och länkar.

Fair trade. Would it not be more logical to label unfair products?
Loesje

Attac arbetar för grundläggande förändringar av WTO:s handelsavtal, av regionala och bilaterala avtal, samt för en demokratisering av handelssystemen från nationell till WTO-nivå.
WTO – en ny världsregering? WTO grundades 1995 och består år 2007 av 149 medlemsländer. Av de stora länderna är det för
närvarande bara Ryssland som står utanför. Att bli medlem innebär ett ”single undertaking”, det vill säga man skriver på allt eller inget. En stats regering kan med andra ord inte välja att skriva på en del av underavtalen, till exempel GATS och AoA, men inte de andra. Formellt kan ett medlemsland lämna WTO, men regler om kompensation till dem som kan tänkas drabbas av landets utträde gör detta i praktiken omöjligt.

WTO reglerar enskilda staters lagstiftning kring handel, huvudsakligen vad de inte får göra då det kan orsaka ”marknadsstörningar”. Däremot sägs inte mycket om skyldigheter för de transnationella företag som dominerar världshandeln. Ca 70 procent av all världshandel
kontrolleras idag av några hundra bolag. Dessa företag har därmed möjlighet att flytta runt produktion, uppköp och vinster så gott som efter eget tycke. Den stora skillnaden mellan WTO och andra multilaterala avtal är WTO:s tvistlösningsmekanism. Den innebär att ett land som bryter mot exempelvis patentavtalet genom att producera billigare läkemedel för sin befolkning, kan bestraffas med böter eller olika handelssanktioner.

WTO:s handelsavtal är idag obalanserade med snäva ekonomiska utgångspunkter och multinationella företag och de rika länderna har haft ett stor inflytande under utformandet av dessa avtal. Dessa avtal griper även in i traditionellt nationella politikområden; från gemensam välfärd till livsmedelssäkerhet, miljö- och patentlagstiftning. För många länder, inte minst fattiga, innebär detta ett alltmer kringskuret politiskt handlingsutrymme för att utforma lämpliga utvecklingsstrategier. Attac tror på handel, men inte som ett mål i sig utan som ett redskap för en hållbar rättvis global utveckling.

WTO har dubbla roller: det är både en mängd multilaterala handelsavtal och en förhandlingsorganisation. Rötterna går tillbaka till Bretton Woods-förhandlingarna under andra världskrigets slutskede, då IMF och Världsbanken skapades. Tanken var att de båda skulle fått en systerorganisation; ITO, International Trade Organisation men på grund av att USA sa nej till en del av dess innehåll kom den aldrig till stånd. Ur förhandlingarna kring ITO kom dock ett avtal om tullar och tariffer kring handel med varor: General Agreement on Tariffs and Trade eller GATT. GATT har under åren omförhandlats i s.k. rundor. I den senaste, som startade i Uruguay 1986 och avslutades i den marockanska staden Marrakech 1994, utökades GATT (nu kallat NAMA), med en rad avtal kring andra områden än varuhandel.

Bland de viktigaste avtalen i WTO återfinns; Agreement on Agriculture, AoA, som är ett avtal om jordbruksprodukter, Non Agriculture Market Access, NAMA, som omfattar industri, fiske, gruv och skogsnäring m.m. Trade Related aspect Intellecual Property Rights, TRIPS, omfattar patent och andra ”immateriella rättigheter”, General Agreement on Trade in Services, GATS, omfattar tjänstehandel, Dispute Settlement Understanding, avtal om hur tvister ska lösas.

TRIPS och GATS – hotar såväl fattiga som rika länder

TRIPS är ett stort hinder för att nå FN:s Millenniemål om en halverad fattigdom. Avtalet om patent har bl.a. gjort det svårare att få fram billiga kopior på livsnödvändiga mediciner, för att till exempel begränsa HIV/AIDS. Eftersom avtalet också påverkar jordbruket, förhindras utvecklingen även där. Ett exempel är att småbrukande risbönder blir beroende av multinationella utsädesföretag istället för att, som man gjort traditionellt, förädla rissorterna genom att byta utsäde med varandra. Patent på biologiskt material, d.v.s. främst gener och fröer, hotar livsmedelssäkerheten i flera länder.

TRIPS är oförenligt med FN:s Konvention om Biologisk Mångfald. FN-konventionen värnar de lokalsamhällen som traditionellt har kontroll över och kunskap om genetiska resurser, medan
TRIPS ger utländska intressen möjlighet att få patent på samma genetiska resurser. Detta är också ett av skälen till att den globala rättviserörelsen kräver: ”Inga patent på liv!” Många organisationer har även uppmärksammat det faktum att TRIPS faktiskt verkar mot frihandel, något som sägs vara WTO:s huvudmål. TRIPS-avtalet gör så att de stora redan etablerade företagen kan genom olika patent kan få monopol på olika marknadsandelar.

GATS – om handel med tjänster

Syftet med GATS-avtalet är att så gott som alla gemensamma välfärdstjänster ska göras till handelsvaror. GATS-avtalet omfattar nästan alla tjänster, också de tjänster som i vårt
land har räknats till offentlig sektor. Inga sådana verksamheter är uteslutna från förhandlingar och påtryckningar om marknadstillträde; GATS gäller för bland annat kollektivtrafik, energi, vattenförsörjning, post, tele, sjukvård och utbildning.
Sveriges nuvarande regering (2007–2010) liksom den förra regeringen (2002–2006) stödjer i hög grad EU:s krav på att öppna andra länders marknader. Den förra regeringen brukade emellertid framhålla att avtalet formellt inte kräver privatiseringar. Men det är just vad de rika länderna har krävt, genom IMF och Världsbanken som villkor för lån i fattiga länder. Därmed har det blivit fritt fram för krav på marknadsöppningar där. I en viktig paragraf i avtalet förbinder sig alla länder
att genomföra en fortlöpande liberalisering, det vill säga avreglering och marknadsöppning.

Det betyder att ingen gräns kommer att kunna dras mot vad vi kallar kollektiva nyttigheter eller allmänna välfärdstjänster. En öppnad marknad betyder normalt också att stora multinationella
företag ska ha full frihet att konkurrera på ”lika villkor” inte bara med varandra utan också med andra länders egna, fattigare och mindre företag. Inhemska företag får på inget sätt gynnas.

Mest gynnad nation och nationell behandling

”Mest gynnade nation” (most favoured nation) och ”nationell behandling” (national treatment) är två bärande principer inom WTO. ”Mest gynnad nation” innebär att ett land inte får favorisera
något medlemsland vad gäller import (och export) av en vara eller tjänst. Exempelvis får inte Sverige ha en tio procentig tull på import av kaffe från Brasilien och fem procent på kaffet från
Colombia. De förutsättningar som är ”mest gynnsamma” ska gälla alla medlemsländer. I vårt fall skulle tullsatsen för Colombia-kaffet gälla alla länder som exporterar kaffe till Sverige.
”Nationell behandling” innebär att ett land inte får diskriminera mellan importerade och inhemskt tillverkade varor eller erbjudna tjänster. T.ex. så får inte Thailands regering enligt denna princip ge fördelar till inhemsk lokal detaljhandel framför multinationella utländska bolag.

Centralt inom WTO är också att medlemsländernas marknader alltmer ska öppnas för internationell konkurrens. Detta sker genom att länderna successivt sänker tullar och importkvoter samt alltmer avreglerar sina marknader. Det här är en process länderna förpliktigar sig att delta i, i och med att de gått med i WTO.

Beslutsprocesser i WTO

Varje land har en röst i WTO. Dock strävar man alltid efter konsensusbeslut, man röstar aldrig. Länge har det dock varit så att den så kallade ”quaden” (USA, Japan, EU och Kanada) har haft ett dominerande inflytande på beslutsprocesserna inom WTO. Åttio procent av världshandeln sker mellan dessa fyra regioner. Denna ekonomiska maktposition har länge gjort att de kan ”vrida om armen” på svagare länder i förhandlingar utanför de formella beslutsprocesserna. På senare år har dock länder som Kina och Brasilien haft en stark ekonomisk utveckling, vilken gjort att de med stöd av andra utvecklingsländer kunnat gå emot de fyra regionernas dominans, och börjat agera inom egna grupperingar för att föra fram sina intressen.

Rika länder har stora expertdelegationer för att bevaka sina intressen i de många förhandlingar som ständigt pågår inom WTO. Fattiga länder har i sämsta fall en gemensam förhandlare som ska delta i flera olika förhandlingar. Beslutsprocesser inom WTO förs ofta mellan grupper av medlemsländer. Näringslivets lobbygrupper har stort inflytande på dessa processer, medan det
är svårt för andra utomstående och andra medlemsländer att få insyn.

Attac delar åsikten att denna slutna struktur måste bli transparent och att alla medlemsländer måste tillåtas delta i beslutsprocesserna.

Protesterna växer

I WTO genomförs som nämnts olika förhandlingsrundor. Den senaste rundan, Doharundan, påbörjades på en ministerrådskonferens i Doha i Qatar i november 2001. Där antogs en deklaration om en ny omfattande förhandlingsrunda, som ofta kallas utvecklingsrunda, för att ge sken av att
utvecklingsländernas intressen ska stå i fokus. Rundan skulle vara avslutad första januari 2005.

Men tidplanen kunde inte hållas och förhandlingarna bröt ihop år 2006. Rundan kunde alltså inte slutföras. Ministerrådsmötet i Cancún i Mexico 2003, där WTO-medlemmarna skulle stämma
av förhandlingsläget, blev ett fiasko för WTO och avbröts sedan de fattiga länderna tågat ut från förhandlingarna.

Doha-rundan har utvecklats till ett dubbelt triangeldrama. Där finns de tre knäckfrågorna jordbruk, industri- och råvaror samt tjänstehandel och där finns de stora aktörerna USA, EU och
de fattiga länderna. USA har svårt att acceptera kraven på att minska sitt inhemska jordbruksstöd, EU har svårt att acceptera kraven på att minska sina jordbrukstullar och de fattiga länderna har svårt att acceptera kraven på att sänka sina jordbruks- och industritullar och att liberalisera sina tjänstesektorer. I juli 2006 bröt alltså förhandlingarna inom Doharundan samman, något som
välkomnades av de fattiga länderna, men som många rika länder beklagade.

WTO:s regelverk slår vakt om den orättvisa fördelningen

I inledningen av WTO-avtalet står att dess mål är höjd levnadsstandard i medlemsländerna, liksom full sysselsättning, ökad produktion och efterfrågan samt höjda realinkomster. Detta ska ske i enlighet med målet i WTO om hållbar utveckling. Men istället för ett verktyg för global jämlikhet, har WTO främst fungerat som bräckjärn för de redan rika att öppna nya marknader för sina företags produkter. Med de ambitioner fram för allt EU har att utvidga WTO till att gälla än fler områden, utvecklas WTO alltmer till en världsregering. En regering som de breda folklagren inte varit delaktiga i att skapa och som de skulle ha mycket lite inflytande över.

Attac menar att regelverket i sin nuvarande utformning är obalanserat till de rika ländernas och transnationella företagens fördel. Exempel på detta är EU:s och USA:s exportsubventioner
till sitt jordbruk, regler som tillåter högre tullar på bearbetade varor än på råvaror, patentregler som försvårar för fattiga länder att få tillgång till ny teknik. Med den utformning som WTO har idag har de rika länderna större möjlighet än de fattiga länderna att strunta i att följa avtal och att genomföra dem så sent som möjligt.

För att vi ska kunna få ett rättvist och demokratiskt globalt handelssystem, är det viktigt att vi är många som reagerar mot att de multinationella företagens intressen sätts före människors
behov. Därför behövs den bevakning och kritiska granskning av WTO som genomförs av Attac Sverige och andra organisationer över hela världen.

För mer information om WTO

www.wto.org Läs om WTO ur deras egen synvinkel. Här kan du även prenumerera på aktuella
nyhetsbrev från WTO.

www.kommers.se Här kan man läsa mer om WTO och prenumerera på nyhetsbrev.

Boktips

Vandana Shiva: ”Skydda eller skövla?” Ordfront förlag, 2003. Om hur patent på grödor, medicin m.m. påverkar tredje världen. ”Jakten på patent är mest synlig inom jordbruket; den gröna revolutionen raserade den kollektiva traditionella kunskapen i indiska byar”.

Göran Eklöv: ”Öppna sår i den globala politiken”, Forum Syd 2006. Kan laddas ner från Forum Syds hemsida: www.forumsyd.org

Red. Maud Johansson: ”Inga givna vinster”, Forum Syd 1999. Här beskrivs hur människor och miljö i syd och nord påverkas av dagens handelsregler. Många begrepp förklaras också. Kan laddas ner från Forum Syds hemsida: www.forumsyd.org

Filmtips

PeÅ Holmquist och Suzanne Khardalian: ”Bullshit”, Folkets Bio, 2005. Om forskaren och miljöprovokatören Vandana Shivas kamp mot Monsanto som försöker ta patent på indiskt vete.

Ekonomiska frizoner

Antalet ekonomiska frizoner i fattiga länder har ökat explosionsartat det senaste decenniet. Regeringar i fattiga länder försöker locka till sig multinationella företagsinvesteringar. De
multinationella företagen utlovas billig, disciplinerad arbetskraft, frihet från fackföreningar, färdiga fabriksbyggnader och infrastruktur liksom skattefrihet och tullfrihet under ett antal år. I dessa frizoner jobbar ofta unga kvinnor i 16–25-årsåldern under miserabla förhållanden. En normal arbetsdag kan vara mellan 12 och 15 timmar, under högsäsong ännu längre. Arbetsmiljön är bullrig och den ofta dåliga ventilationen gör luften bemängd med damm och farliga ämnen, och det är inte ovanligt att anställda svimmar av utmattning och trötthet. De anställdas lön är minimal, ofta 300–400 kronor i månaden för sju dagars arbetsvecka och kanske bara en ledig dag i månaden.

Frizonerna är ofta omgärdade av murar och taggtråd likt ett fängelse med vakter som ser till att inga obehöriga journalister eller fackföreningsfolk kommer in. Ofta är de unga kvinnorna
från fattiga delar av landet utan utbildning och därför tvingade att jobba under de förhållanden som bjuds, för att kunna skicka hem pengar till sina familjer. Det är alltså dessa, unga kvinnor och många gånger även barn, som under eländiga arbetsförhållanden förser den rika världen med billiga kläder, leksaker, fritidsutrustning, elektroniska apparater och allehanda prylar som översvämmar våra affärer, gallerior och stormarknader.

Denna globala arbetsfördelning lovordas av delar av näringslivet och av vissa etablerade skribenter och politiker. Attac vänder sig mot denna form av globalisering; den gynnar enbart de
rika länderna och framförallt de stora multinationella företagen. Utblottade människor utnyttjas för att ge största möjliga vinst åt företagen och billiga varor åt konsumenter i västvärlden. Dessutom konkurrerar de fattiga länderna inte bara genom att erbjuda billig och kuvad arbetskraft utan även
genom att inte ställa miljökrav, vilket leder till försämring av miljön, dels genom sämre miljökrav i de fattiga länderna och dels genom långa transporter av varor från fattiga länder till rika.

Rättvis handel – Ett medel mot världsfattigdomen!

Attac Sverige arbetar för en rättvis handel. Vi har en arbetsgrupp; Rättvis handels-gruppen som arbetar för att sprida kunskap om och bilda opinion kring de djupt orättfärdiga och omänskliga förhållanden som arbetare i fattiga länder idag tvingas leva under. Gruppen genomför studiecirklar, föreläsningar, flygbladsutdelning, skriver insändare och debattinlägg och genomför fyndiga och upplysande aktioner. RH-gruppen arbetar i huvudsak utåtriktat, men håller även studiecirklar och dylikt. De vill få igång en allmän debatt i samhället om vilka konsekvenser globaliseringen får
utanför de rika ländernas gränser.

Attac är inte emot att handel och produktion sker globalt, men vi kräver att det sker på de fattiga ländernas villkor och under acceptabla förhållanden. Vi kräver att globaliseringen framför
allt blir ett verktyg för att utrota fattigdomen och för att hjälpa den fattiga delen av världen till en rimlig levnadsstandard.

För mer information om Rättvis handel

http://attac.se/lokalgrupper/3052/ På Attac Sveriges hemsidas om Rättvis handel hittar du aktuellinformation om utvecklingen inom området.

www.fairtrade.net Internationellt nätverk för rättvisemärkta produkter

www.rattvisemarkt.se Svensk organisation som arbetar för fler rättvisemärkta produkter.

www.lotcobistand.org LO:s och TCO:s biståndsnämnd. Arbetar mot frizonernas framväxt och för
förbättrade arbetsvillkor.

www.renaklader.org Nätverk som arbetar för att förbättra villkoren för anställda inom klädtillverkningen internationellt.

www.swedwatch.org Nätverk som arbetar för att svenskrelaterade företag ska ta hänsyn till människor och miljö i sin verksamhet i utvecklingsländer.

h2.Boktips

Kristina Bjurling: ”Vita rockar och vassa saxar”, SwedWatch, Rena kläder och Fair trade Center 2007. En studie om hur textilier och kirurgiska instrument som köps in av svenska landsting produceras. Till skillnad från många privata företag ställer inte landstingen några etiska krav på sina leverantörer. Rapporten visar att det förekommer grova kränkningar av mänskliga rättigheter i leverantörsledet.

Sverker Lindström: ”Gränslösa kläder”, Atlas 2004. En bok på svenska om den globala klädbranschens upprörande förhållanden.

Mats Wingborg: ”Den globala fabriken”, Rena kläder, Fair Trade Center, SwedWatch och Forum´Syd 2006. I boken granskas ett antal företag varav ett flertal är svenska. Slutsatserna är blandade; grov exploatering av arbetskraft är ett gigantiskt problem samtidigt som en mängd konkreta fall från olika
länder visar att det går att få företag att ta sitt ansvar.

Artikelinfo:

Publicerad av Kajsa Åkerström den 22 augusti 2007. Uppdaterad för 1052 dagar sedan. π

Tipsa en vän

Relaterade artiklar