Bli medlem

Globala Skatter

Organisationen Attac skapades ursprungligen för att verka för en s.k. Tobinskatt, nu ofta kallad CTT. Det var den franska tidningen Le Mondes chefredaktör Ignacio Ramonet som startade den process som ledde fram till Attac-rörelsens födelse. Ramonet tyckte det var på tiden att en rörelse grundades för att driva fram en beskattning av kapitalomflyttningar, enligt den modell som utarbetats av James Tobin, nobelpristagare i ekonomi.

– En möjlighet att motverka fattigdom och spekulation

”The best policy would be a global carbon
tax that forces us to pay for our
contribution to global warming.”
Johan Norberg

Skatten skulle vara låg, kanske 0,1 procent eller t.o.m. 0,05 procent, så låg att den inte hindrade viktiga och välgrundade investeringar. Samtidigt kunde den ändå ha en dämpande effekt på de tidstypiska blixtsnabba transaktioner som drar nytta av tillfälliga kursändringar. Med tanke på att det dagligen rör sig om enorma summor som köps och säljs på den globala marknaden, skulle man kunna få ihop avsevärda belopp att använda till att avskriva fattiga ländernas skulder och höja människornas levnadsstandard. Tobin lade fram sitt förslag 1978, och ända till sin död 2002 förespråkade han skatten. Däremot går Attac betydligt längre än Tobin när det gäller kritik mot Världsbanken, IMF och WTO och angående vad skatteintäkterna borde användas till.

Under de tre senaste decennierna har spekulativt inriktade finansiella transaktioner växt snabbare än produktion och världshandel. Valutahandelns omfattning mäts av Bank for
International Settlements vart tredje år, senast 2004. Mellan mätningen 1998 och 2001 sjönk handelns omfattning med 20 procent till 1200 miljarder om dagen; tre år senare, 2004, var
ökningen hela 57 procent vilket motsvarar en nivå som överträffade den från 1998 med 26 procent.

Det mesta av valutahandeln är kortsiktiga placeringar, utan närmare koppling till handeln med varor och tjänster. 40 procent av valutahandeln är så kallade spotaffärer, d.v.s. rörelser ut och in i en valuta inom två dagar. För ytterligare 40 procent av valutahandeln tar det högst sju dagar att lämna en valuta och sedan återkomma. Med andra ord: valutahandeln handlar i huvudsak om risksäkring och spekulationer i valutakursrörelser. I snitt är endast två procent av valutahandeln kopplad till handeln med varor och tjänster, en andel som varit konstant under de senast femton åren. Orsaken till den snabba ökningen av valutahandeln ska därför sökas i avregleringarna av världens valutamarknader och i den nya teknikens utveckling som tillsammans möjliggjort den snabba ökningen av valutahandeln.

Spekulativa vågor hotade alltså både produktion och ansvarsfull ekonomisk politik redan i mitten av 1970-talet. Det hängde samman med framväxten av den s.k. euro-marknaden, där tillgodohavanden i utländsk valuta, huvudsakligen amerikanska dollar, kunde lånas ut i västeuropeiska bankfilialer nästan utan begränsningar. Det var på denna marknad som de s.k. petrodollarna placerades efter Opecs höjning av oljepriset 1973–1974. Följden blev en spiral av utlåning, framför allt till fattiga länder, vilket bäddade för den skuldkris som kom knappt ett årtionde senare.

Vad har hänt hittills?

Mycket har hänt sedan idén om CTT väcktes. År 2001 beslutade Frankrike att införa en global transaktionsskatt på valutahandel så snart som övriga medlemsländer i EU ställer sig bakom
förslaget. I juli 2004 beslutade det belgiska parlamentet att anta en liknande lag och på liknande villkor som Frankrike. September 2004 presenterade Brasilien, Chile, Frankrike och Spanien
tillsammans med FN:s dåvarande generalsekreterare Kofi Annan en rapport som diskuterade förslag till finansiella lösningar för att utrota fattigdomen. Rapporten fastslår att en skatt på valutahandel
är tekniskt genomförbar på global nivå.

Heikki Patomäki är bl.a. professor i Internationella relationer vid Helsingfors universitet. Han beskriver utvecklingen och dagsläget ungefär så här: Fram till asienkrisen 1997–1998 styrdes intresset för en Tobinskatt/CTT främst av de finansiella krisernas uppgångar och nedtrappningar. När rubrikerna om kriserna försvann, försvann också intresset för CTT. Av de över 200 större
finansiella kriser som ägt rum sen slutet på 70-talet, med mer än 80 valutakriser inblandade, har de mest vittomfattande ägt rum sedan 1990. Den mexikanska krisen 1994–1995 med dess
efterverkningar och den asiatiska krisen 1997, som spreds till Ryssland och Brasilien 1998, blev en väckarklocka för hela världen. Delvis som en reaktion på detta växte en mer organiserad och systematisk global kampanj för CTT fram.

Reaktionerna förstärktes också av den allmänna besvikelsen över den rådande nyliberala globaliseringspolitiken. Detta bidrog även till skapandet av World Social Forum 2001. År 2004 hade effekterna av den asiatiska krisen huvudsakligen blåst över. Många frivilligorganisationer såg den belgiska CTT-lagen som kom i juni 2004, som ett viktigt genombrott. Men Patomäki menar att en CTT i linje med det ursprungliga förslagets avsikter och
inriktning inte finns för närvarande. Han anser att det som nu står på dagordningen är en nyliberal version av en skatt vars syfte var att skapa en alternativ finansiering av utvecklingsinsatserna. Dessutom finns det bland CTT-förespråkarna olika uppfattningar om hur en valutabeskattning ska genomföras; Somliga anser att det räcker med att enskilda länder, eller EU, inför den, andra kämpar för att få tillstånd regelförändringar som gäller hela världen.

Sedan ett par år tillbaka arbetar en mängd organisationer i ett europeiskt nätverk för införandet av en global valutahandels-skatt, CTT. Attac Sverige är medlem i detta nätverk som kallas
European Currency Transaction Taxation Network, ECN. Representanter från organisationer i bl.a. Tyskland, Frankrike, Belgien, Storbritannien, Italien, Norge, Sverige och Spanien träffas för att informera varandra om hur frågan utvecklas i de olika länderna och för att diskutera och planera det
fortsatta arbetet.

Inom ECN finns det två huvudförslag om hur en global skatt på valutatransaktioner skulle kunna genomföras. Det ena förslaget kallas ”Spahns tvåstegsförslag” och går ut på att man har två
olika skattesatser; en mycket låg som normalt används och en ganska hög som enskilda länder kan ta till som nödbroms om deras valuta utsätts för ovanligt stor spekulation. Detta förslag stöds av de brittiska organisationerna som arbetar med globala skatter.

Det andra förslaget har lanserats av ovan nämnde Heikki Patomäki, som menar att man bör hålla fast vid Tobins ursprungliga idé med en enda skattesats. Patomäki menar att Spahns förslag inte på ett tillfredställande sätt kan överföra makten över finanspolitiken till demokratisk kontroll.
För att verkligen ändra på de rådande världspolitiska strukturerna måste man ta ett helhetsgrepp och inrätta en ny global institution som är skild från FN, Världsbanken och IMF, menar han. Attac
Sverige har ännu inte tagit ställning mellan de olika förslagen.

Inte minst tack vare Attacs påtryckningar sällade sig Sveriges dåvarande biståndsminister Carin Jämtin (s) våren 2006 till den skara som är positiv till införandet av globala skatter. Tyvärr intog
övriga regeringen en helt annan hållning; motioner rörande skatt på valutatransaktioner avslogs med oklar motivering. Den nuvarande regeringen har ännu inte behandlat några motioner i denna fråga.

En anledning till att de globala skatterna nu diskuteras på hög nivå, kan vara att det politiska etablissemanget har satsat mycket prestige på FN:s Millenniemål. Det är uppenbart att nya medel
behövs för att uppnå målen, vilket har gjort förslagen om olika sorters beskattning aktuella. Millenniemålen är nu centrum för utvecklingsarbetet runt om i världen, och för första gången finns
en gemensam agenda för den globala utvecklingen. År 2007 står 192 länder bakom målen.

Andra globala skatter

Det finns idag, förutom förslaget om en skatt på valutaväxlingar, en rad mer eller mindre utvecklade idéer om hur ytterligare medel skulle kunna skapas för att uppnå Millenniemålen.
Av dessa förslag har Attac endast tagit ställning till förslaget om en internationell skatt på flygtransporter. Vi menar att en sådan skatt kan ha dubbel verkan. Dels kan den minska utsläppet av
koldioxid, dels skulle intäkterna kunna användas till fattigdomsbekämpning.

Några av de förslag som nu diskuteras är:
• Koldioxidbeskattning: Syftet är att ersätta användningen av fossila bränslen med mer långsiktigt
hållbara alternativ. Effekten av en sådan skatt är något tveksam då utvecklingsländerna ofta är
hänvisade till mer koldioxidintensiv produktion.
• Skatt på flygresor eller flygbränsle: Ett annat förslag är en avgift på varje flygbiljett eller varje
liter flygbränsle. De som flyger mest, den välbeställda minoriteten av världens befolkning, skulle
då också få betala mest. En sådan skatt skulle troligen ge positiva effekter även för miljön.
• Beskattning av transnationella företag: Många företag undgår helt eller delvis att betala skatt
genom att utnyttja kryphål i lagen.
• Avgift för utnyttjande av den yttre atmosfären: Jordens yttre atmosfär ses som allmännytta.
Idag finns ett stort antal kommersiella satelliter i omlopp. Utrymmet är inte obegränsat; en avgift
kan vara befogad.
• Skatt på handel med aktier och obligationer: I Storbritannien har man flera år haft sådana
avgifter vilket gett ett välbehövligt tillskott till statskassan.

De flesta är ense om att de satsningar som gjorts hittills för fattigdomsbekämpning och mot miljöförstöring varit långtifrån tillräckliga. Om inte någon förändring sker kommer vi inte uppnå
målet med en halverad fattigdom tills år 2015. Anmärkningsvärt är att även institutioner såsom IMF och Världsbanken har börjat intressera sig för globala skatter. Vid ett gemensamt möte våren
2005 utarbetade dessa en skrift om olika lösningar för Millenniemålen. Bland de presenterade lösningarna återfanns globala skatter.

Fattigdomsbekämpning har traditionellt främst handlat om olika former av bistånd, skuldavskrivningar eller investeringar. Sådana initiativ är trots goda avsikter en konsekvens av sneda maktförhållanden; internationella skatter skulle kunna innebära ett nytt sätt att tänka. Internationella skatter skulle kunna vara ett sätt att finansiera gemensamma nyttigheter som vatten,
mat, grundläggande sjukvård och utbildning; de skulle också kunna användas till att omfördela inkomster och främja den sociala utvecklingen.

För mer information om Globala Skatter

www.nigd.org Hemsida där mer information om Patomäkis vision finns.

www.tobintax.org.uk Hemsida där mer information om David Hills vision, det vill säga Spahns tvåstegsförslag, finns. Här kan du också prenumerera på Tobin Tax Update, som är ett nyhetsbrev med färsk information om globala skatter.

Boktips

Kenneth Hermele: ”Vad kostar framtiden?” Ordfronts förlag, 2002. Boken behandlar läget i Sverige och i världen, globaliseringen effekter, tillväxtens gränser och den hotade miljön.

Kenneth Hermele: ”Det Globala Kasinot: Och Dess Kritiker Från Keynes Till Tobin”, Ordfronts förlag, 2001 hur det globala kasinot uppstått och vad som kan göras för att tämja den tygellösa kapitalismen.

James Tobin m fl: ”Tobinskatten” Agora 2001. För första gången publiceras i denna bok James Tobins ursprungsartikel där han föreslog Tobinskatten på svenska. En rad politiker, opinionsbildare och ekonomer fördjupar i sina inlägg kunskapen och debatten om Tobinskatten.

Gustavo Capdevila: “Globalisation Should Pick Up Hunger Tab”, 2004. Brasilien, Chile och Frankrikes statsministrar ser ett behov av en skatt på valutatransaktioner för att bekämpa fattigdomen
och nå FN:s Milleniemål.

Heikki Patomäki & Lieven A Denys: ”Draft Treaty”, 2002. Ett detaljerat förslag för tobinskattens införande, färdigt att underteckna.

Örjan Appelqvist m fl: ”Globalisering i baklås”, maj 2001. En rapport om varför tobinskatten behövs, hur den fungerar, vanliga invändningar mot en tobinskatt, samt vad som kan göras för att
förverkliga en tobinskatt.

Artikelinfo:

Publicerad av Kajsa Åkerström den 22 augusti 2007. Uppdaterad för 1052 dagar sedan. π

Tipsa en vän

Relaterade artiklar