5 år för globala skatter
Idén om införandet av en skatt på valutatransaktioner har varit central för Attac enda sedan starten – det vittnar inte minst vårt namn om (“Association pour la Taxation des Transactions financières pour l’Aide aux Citoyens”). Kampen för införandet av en Tobinskatt var delvis ett svar på 1990-talets ekonomiska kriser och den enda vägens politik. Tobinskatten blev en slags symbol för att det faktiskt finns alternativa vägar framåt, utvecklingen är inte förutbestämd.
Grundidén är enkel, genom att introducera en låg skattesats (i storleksordningen 0,05 – 0,1 ) på alla finansiella transaktioner skulle man minska incitamentet för kortsiktig valutaspekulation. Skatten skulle minska svängningarna på valutamarknaden och därmed minska risken för ytterligare ekonomiska kriser. Som en positiv bieffekt skulle skatten generera inkomster som skulle kunna användas för t.ex. fattigdomsbekämpning.
Stora delar av det politiska etablissemanget avfärdade inledningsvis, mer eller mindre reflexmässigt, idén som orealistisk och man radade upp invändningar. Genom enträget arbete, under fem års tid, har den globala rättviserörelsen dock lyckats lyfta frågan om globala skatter högt upp på den politiska dagordningen.
Mycket har hänt de senaste åren, nedan följer ett axplock.
James Tobins grundförslag har vidareutvecklats och idag finns ett förslag om en skatt på valutatransaktioner med två ”växlar”. En första växel med en låg procentsats (runt 0.01) och en andra växel som fungerar som en säkerhetsventil när växelkursen rör sig utanför ett visst spann. Tanken är då att den låga växeln ska vara tillräckligt låg för att inte störa valutamarknaden nämnvärt medan den höga växeln har en stabiliserande verkan. Belgien drev 2004 – som första land i Europa – igenom en lag om införande av en skatt på valutatransaktioner som bygger på det detta det s.k. Spahn-förslaget. Belgiens initiativ visar att skatten är praktiskt implementerbar och man behöver nu stöd från fler länder däribland Sverige.
I Sverige har både miljöpartiet och vänsterpartiet, vid ett flertal tillfällen, motionerat för införandet av en internationell skatt på valutatransaktioner och Sveriges biståndsminister Carin Jämtin sällade sig i ett uttalande förra året till den skara som är positiva till införandet av globala skatter. Den svenska regeringens hållning har dock varit allt annat än entydig. I ett uttalande i samband med ett OECD möte i maj i fjol avfärdade statsminister Göran Persson idéen om globala skatter. Realpolitiken talar också sitt tydliga språk. Sveriges riksdag har under våren behandlat två motioner som rör skatter på valutatransaktioner. Både Finansutskottet och Utrikesutskottet yrkade på avslag och förslagen röstades senare ner. Gemensamt för både Göran Perssons uttalande och Finansutskottets yttrande är oviljan att se att utvecklingen på området faktiskt tagit flera steg fram de senaste åren. Den kritik som kanske var giltig för fem år sedan gäller inte längre.
De flesta är ense om att de satsningar som gjorts hittills för att uppnå de s.k. Milleniemålen har varit långt ifrån tillräckliga. Denna insikt har gett ytterligare bränsle åt diskussionen om globala skatter. I samband med FN toppmötet i New York i september förra året undertecknade 79 länder (däribland bl.a. Brasilien, Chile, Franktike, Tyskland och Sverige) en deklaration där man gemensamt formulerade en vilja att utveckla nya innovativa lösningar för finansiering av fattigdomsbekämpning.
I ett första steg kommer både Frankrike och Chile införa avgifter på flygresor. Avgifterna börjar gälla i juli i år och intäkterna är tänkta att användas till fattigdomsbekämpning. Det finns farhågor om att Frankrikes initiativ är ett sätt att undkomma tidigare åtaganden om höjda biståndsnivåer. Målet för Attac m.fl. har varit att de globala skatter eller andra innovativa finansieringslösningar som införs ska ge ett reellt tillskott utöver de åtaganden som redan gjorts.
Dagarna innan Attac Sveriges femte riksårsmöte sammanträder representanter från över 100 olika regeringar i Paris för att diskutera olika innovativ finansieringslösningar för fattigdomsbekämpning. När man diskuterat fattigdomsbekämpning har diskussionen traditionellt främst kommit att handla om olika former av bistånd eller skuldavskrivningar. Sådana initiativ är trotts goda avsikter en konsekvens av sneda maktförhållanden – internationella skatter skulle här kunna innebära ett nytt paradigm. Precis som på nationalstatsnivå skulle internationella skatter kunna vara ett sätt att finansiera gemensamma nyttor, att omfördela inkomster och utjämna olikheter eller att uppnå någon önskad styreffekt.
Frågan om globala skatter handlar i första hand om politisk vilja, inte om teknikaliteter. Grundprincipen är att de som tjänar mest på den ekonomiska globaliseringen skall dela med sig till dem som inte fått ta del av någon av dess fördelar.
Senaste blogginlägget:
Deklaration från Final Assembly, European Social Forum i Istanbul
