Svensk media har fastnat på en stenkastarnivå

Årets ESF i Malmö hade 10.000 besökare från hela Europa men även från andra delar av världen. Uppemot 800 organisationer var med och arrangerade över 280 seminarier och workshops. Tillsammans med alla de 400 kulturaktiviteter som genomfördes under samma vecka gjorde det ESF i Malmö till ett av de största politiska händelserna i Sverige någonsin.

Med tanke på omfattningen av programmet, mångfalden av organisationer och mängden av människor på plats i Malmö hade man trott, ja nästan förväntat sig, lite mer uppmärksamhet i svensk media. Istället väljer media, och med media menar jag i det här sammanhanget de i huvudsak borgerliga mainstreammedierna och framför allt de största tidningarna, att fokusera på ett 70-tal ungdomar som under fredagen ville starta bråk och förstöra istället för att festa eller delta på det sociala forumet.

I bästa fall kan man skylla den snedvridna eller snarare frånvarande bevakningen av ESF och sammankopplingen med Reclaim the streets på okunskap, i värsta fall för ren smutskastning.

Gatufesten hade ingenting med ESF att göra, och det oavsett om såväl kvällstidningar som dagstidningar genom krigsliknande bilder och rubriker försöker få det att låta som om ESF var inblandat i gatufesten. Dessa tidningar tillsammans med debattörer, ledarskribenter och krönikörer på högerkanten, åsidosätter alla proportioner och all nyans för att kasta skit på den samlade globaliseringsrörelsen, vilket verkar vara målet snarare än att belysa fakta och att sakligt skilja på äpplen och päron. Taktiken är att ignorera det stora väsentliga innehållet och att fokusera på det lilla men känslomässigt indignerande. Fokus på knappt 70 personer iklädda huvor är alltså en viktigare nyhet än 10.000 deltagare från hela Europa som träffas för att medelst dialog hitta alternativ till dagens nyliberala globalisering och bilda allianser.

Man kan nästan ana desperationen hos de nyliberala sympatisörerna och besvikelsen på tidningsredaktionerna över att vi inte fick ett nytt Göteborg (åsyftar EU-toppmötet i Göteborg 2001 då kravallerna bidrog till att starkt misskreditera den globala rättviserörelsen). Tidningarna har varit väldigt snabba på att beskylla den s.k. globaliseringsvänstern för att ha fastnat på en stenkastarnivå, när det i själva verket är tidningarna själva som i moralpanikens land Sverige har fastnat på det stadiet.

För mig har de senaste dagarnas mediedrev mot ESF och globaliseringsrörelsen bevisat två viktiga saker för mig. Det ena är att stora delar av svensk (borgerlig) media är oseriös, med okunniga och rentav inkompetenta redaktioner. Det andra, och kanske det viktigaste, är att sociala forum och inte minst den globala rättviserörelsen innehar en styrka och utgör ett reellt hot mot en nyliberalism som nu är på fallrepet efter att ha legat bakom en av de allvarligaste finanskriser vi sett sedan börskraschen 1929.

Niklas Olin