Ett annat Europa omöjligt?
Nyliberalism – Demokrati: 1 – 0
Igår (13 dec) undertecknade Sveriges statsminister, Fredrik Reinfeldt, EU:s nya konstitution i Lissabon. Med stämningsfull bakgrundsmusik och högtidliga penndrag skrevs en konstitution under som ska effektivisera och stärka EU, öka EU-parlamentets makt och till sitt innehåll vara mer lättbegriplig för den enskilda medborgaren.
Tagit två år att hämta sig från chocken
Det tog två år för den politiska makteliten i EU att hämta sig efter chockvågen som Frankrikes och Hollands nej orsakade i sina folkomröstningar om konstitutionsförslaget 2005. Att två av EU:s grundarländer med en nästan alltigenom positiv syn på EU kunde rösta nej till konstitutionsförslaget verkar än idag te sig ofattbart och nästan obegripligt för många politiker och tjänstemän.
För mig är den totala ignorans som EU:s ledare uppvisar istället obegriplig. Man skriver ett konstitutionsförslag som man med stolthet deklarerar ska vara skriven på ett språk så att alla kan ta del av innehållet, översätter det till EU:s alla språk och sprider det bland folk och fä. När sedan människor runt om i Europa läser fördraget och kommer med kritiska åsikter, nä då vänder politikerna ryggen till.
Det ”nya” förslag som nu ligger på bordet är i stort sett samma dokument som röstades ned för två år sedan. Skillnaderna är endast kosmetiska, såsom att man tagit bort nationalsången och EU-symbolen ur fördragstexten. Och så har man bytt namn från konstitutionsfördrag till det lite mjukare reformerat fördrag. Allt för att undvika formuleringar som kan sticka folk i ögonen och för att ge sken av att man omarbetat det ursprungliga förslaget.
Inga fler folkomröstningar!
Men några nya folkomröstningar är det inte tal om. Av EU:s länder är det bara Irland som annonserat att de tänker folkomrösta. Inte heller Sverige ska folkomrösta om förslaget utan Riksdagen får ta beslut om det i november nästa år. En fråga som handlar om såväl Sveriges som Europas framtid ska avgöras utan att folket tillfrågas eller att det ens är ett riksdagsval mellan två ev lika beslut. Och detta trots att en majoritet vill ha en folkomröstning. En Temo-undersökning från i somras (se svd.se ) visar nämligen att sex av tio svenskar vill folkomrösta om fördraget. En studie gjord av Harris Interactive (publicerad i Financial Times 18 juni ) visar att så många som 65-75 % av invånarna i Tyskland, Frankrike, Spanien, Italien respektive Storbritannien vill ha en folkomröstning. Men detta ignoreras alltså fullständigt av politikerna.
Istället dumförklarar man människor genom att frånta dem rätten att uttrycka en åsikt och att påverka Europas framtid. Man har inte ens brytt sig om att ta reda på varför folk röstade nej i Frankrike och Holland, istället har man tolkat resultatet på sitt eget sätt och dundrat ut anklagelser om såväl dold rasism som nationalistisk inskränkthet. Att protesterna kunde rikta sig mot den politiska inriktning (läs: likriktning) som fördraget innehöll, föreföll vara omöjligt. Det är också därför som folkomröstningar nu blivit omöjliga, för folk röstar ju egentligen inte för eller emot innehållet i själva fördraget, utan för eller emot presidenten som person, tjänstemännens höga löner eller finansministerns fula slips. Europas medborgare har alltså förlorat rösträtten för att man röstade ”fel” förra gången.
Att på det här sättet vända ryggen till och ignorera den breda uppslutning som kräver folkomröstning och som kritiserar konstitutionsförslagets nyliberala innehåll tyder på ett närmast häpnadsväckande folkförakt. Istället för att lyssna till alla de röster som vill ha ett socialt och ansvarstagande Europa så vänder man ryggen mot, inte bara folkviljan, utan även allt vad demokrati heter och står för.
Niklas Olin
P.S
Läs mer under Kampanjer om Attacs ABC-plan för en ny EU-konstitution
Artikelinfo:
Publicerad av Niklas Olin den 14 december 2007. Uppdaterad för 974 dagar sedan. π
Senaste kommentarerna på attac.se: