Deklaration från Final Assembly, European Social Forum i Istanbul

Final declaration from the Final Assembly of the 6th European Social Forum

1- 4th July 2010

We, the participants at the Istanbul ESF, affirming that we have a strong engagement against all war and occupation and that we are for a political resolution of the Kurdish issue, have made the following resolution:

Act together in Europe against the crisis

In the context of a global crisis and faced with the EU, the governments and the IMF offensive to impose austerity and social regression policies, the social movements which have gathered in the ESF in Istanbul issue a call to act together in Europe.

Mobilisations and resistance movements are developing across Europe to challenge these policies. It is urgent to build, on the long term, a convergent struggle in Europe, which brings together social movements, trade unions, associations, organisations, and citizen networks. This is why we issue a call for a first step on the way to developing mobilisation across Europe, on the 29th of September and the surrounding days.

We must impose alternative policies, which enable us to fulfil social needs and ecological requirements.

All social movements call for a European assembly on the 23-24th of October (or 13-14th of November) in Paris to further our mobilisation and the coordination of our movements and also to make valuation and discuss the future of the ESF.

Av: August Nilsson

Desarmera finanssystemet! Från European Social Forum 2010 i Istanbul

“Did you know that this is one of 42 social forums around the world this year?”
Chico Whitakers ord från ett seminarium speglar viljan att se European Social Forum i ett sammanhang, som en del av den globala organiseringen av forum. Det är en viktig påminnelse från ett varmt och intensivt Istanbul. Det sjätte europeiska forumet har börjat avrundas. I skrivande stund hålls det samlande avslutande mötet, där erfarenheterna från tre dagars seminarier diskuteras.
Forumet är mindre än det senaste i Malmö 2008, men några tusen deltagare har slutit upp från en bredd av länder. Oväntat många från Sverige.
Samtalen som uppstår med de man stöter på och pratar med när man tillsammans letar efter rätt seminarielokal är som ofta på sociala forum något av det roligaste. Möjligheten att känna samhörighet är stark. Vi har många utmaningar som förenar, och i jämförelsen mellan våra erfarenheter i olika länder växer ny inspiration för att arbeta lokalt.

En ärlig diskussion om forumets framtid och former har haft ett utrymme under dagarna och behöver få en konkret fortsättning. Det är nödvändigt att ha en gemensam yta för sociala rörelser i Europa, men nya former och energi behövs i processen. Den inspiration som bland andra Francine Mestrum och Chico Whitaker har fört med sig från US Social Forum, som hölls föregående vecka i Detroit, är en viktig utgångspunkt. De talar om ett mycket djupare arbete med att involvera gräsrötter och förankring lokalt, och man låter förberedelserna få ta tid. Samtidigt berättar de om mycket mer vitala deltagande former på andra sidan Atlanten. Jag ska försöka att bättre återge rapporten från USSF i ett kommande inlägg.

“Money for the world public goods”
Diskussionerna på europeiska Attacs seminarier har handlat mycket om att formulera fortsatta kampanjer för ett förändrat finanssystem. En skatt på finansiella transaktioner föll som förslag på G20-mötet i Toronto, vad finns det nu för momentum att arbeta vidare utifrån? Hur formulerar vi relevanta krav mot finanssektorn och för en omställning? Hur agerar vi konkret det kommande halvåret? Det arbete vi gör och har på gång i Sverige ligger mycket i linje med tankarna från Attac i Tyskand, Frankrike, Österrike, Norge med flera. Att möta aktiva attacare från alla dessa länder på samma gång ger en mycket vitaliserande känsla.

“The worst we can do in a time of crisis is isolating ourselves, we need the international links!”, Raffaella Bolini under seminarium om forumets framtid.

August Nilsson, Istanbul 4 juli 2010

Av: August Nilsson

Världen behöver en global Tobinskatt!

Det enades EU:s 27 ledare om vid det senaste toppmötet i Bryssel. Förslaget kommer EU att driva vid nästa G20-möte i Toronto 26-27 juni. En skatt på finansiella transaktioner är väl egentligen det minsta man kan begära med tanke på att bankernas och finansspekulanternas bravader har satt hela världen i gungning.

När ATTAC för tio år sedan föreslog en Tobinskatt var det ett försök att bryta en ödesmättad politisk trend.”Vi måste anpassa oss till marknaden”, har nästan alla politiker i åratal försökt intala oss. Genom valutaavreglering och kreditavreglering gav man grönt ljus åt finansspekulation. Genom att avreglera och privatisera den offentliga sektorn har vår välfärd i allt större utsträckning kommit att drivas av privata vinstdrivande företag på den globala marknaden.

När det går snett på marknaden förväntas stater och skattebetalare gå in och ta över ansvaret, men de som gjort stora vinster i det globala kasinot vill inte gärna bli beskattade. Vart har då vinsterna tagit vägen kan man undra? ATTAC vill öppna upp de ljusskygga skatte(smitar)paradisen. Där finns miljardförmögenheter vars ägare flytt undan beskattning.

Med politisk vilja går det att införa en global Tobinskatt. Med politisk vilja går det att öppna upp skatteparadisen och kräva att alla rättmätigt ska bidra till vår gemensamma kassa.. Då kommer vi också att ha råd att satsa på välfärden, en offensiv klimatpolitik och en rättvisare värld.

Frågan är nu om politikerna kan stå emot bankernas och finansspekulanternas lobbyister. Om de är redo att se till medborgarnas bästa och om de äntligen är redo att börja bygga ett hållbart samhälle.

Gunilla Andersson
Attac Malmö

Av: Håkan Sundberg

Ett steg närmare minskad skatteflykt

Från Tax: Revised OECD-Council of Europe treaty will boost multilateral cooperation

This initiative responds to a call by G20 leaders at their April 2009 summit for proposals as to ways to help developing countries secure the benefits of the new cooperative tax environment. [..] The protocol provides, among other things, for exchange of information, multilateral simultaneous tax examinations, service of documents and cross-border assistance in tax collection

Av: Anton Andreasson

Värt att veta om transaktionsskatter

Tax Justice Networks syn på en finansiella transaktionsskatt (FTT) har hittills varit nåt i stil med “vi stöder dessa skatter i princip, men de utgör inte kärnan i TJNs program – vi överlåter det mest åt andra att driva”. Den nuvarande ståndpunkten beror mycket på tid och resurser samt huruvida man tolkar frågan som en biståndsfråga eller utvecklingsfråga.

Men personer med insyn i bankväsendet flaggar för vissa svårigheter med att genomdriva en FTT. Exempel på dessa är:

1. Svårigheter att avgränsa vilka som ska drabbas och inte av skatten – ska vanliga medborgare omfattas?
2. Många banker lånar ett belopp en natt och betalar tillbaka nästa morgon. Även om 0,01% kan tyckas lite så blir det för en bank med 250 bankdagar samma effekt som en engångsavgift på 2,5%. Detta skulle skapa allvarliga problem för det finansiella systemet, vilket är motsatsen till vad man vill uppnå.
3. Det finns olika viljor om var intäkterna ska gå – USA vill använda dem för att skapa nya jobb, IMF troligen för att finansiera “bailouts”.
4. Effekten som skatten kan tänkas få på spekulation är svår att förutse. De s.k. “hot money” som flödar till Syd kommer troligen inte bli avskräckta av en skattesats på 0,01% eller ens 0,1%. Det är nästan omöjligt att definiera en skattesats som är låg nog att inte störa vissa normala transaktioner men hög nog att skrämma bort all form av spekulation.
5. En FTT kan i de flesta fall fortfarande kringgås, speciellt vid spekulativa transaktioner, vilket skulle ge motsatt effekt. Anledningen är att spekulation ofta involverar handel med derivat. Med derivat så omfattar själva transaktionen oftast bara uppsättningen av ett kontrakt (betalning av vinster eller förluster). Exempel: Om en börsmäklare spekulerar på ett belopp om 100 USD att dollarn kommer att stiga i förhållande till euron, och dollarn stiger 3%, kan den egentliga betalningen bli bara 3 USD istället för 103 USD. I detta fall kommer skatten varken att bita eller generera några större intäkter. Detsamma gäller även valutatransaktioner.

Källan till ovanstående, som idag jobbar på en tysk bank, diskuterade nyligen idén om en FTT med en kollega. Även han var skeptisk till att lyckas implementera en skatt som inte lätt kan kringgås. Om IMF kommer med ett alternativt förslag till att beskatta storfinansen kan det vara lika intressant att kika på också, menade de.

En talesman på Christian Aid, aktiv inom TJN, säger att även de stöder FTT-kampanjen men att den inte får distrahera oss [i TJN] från huvuduppgiften att förbättra inhemsk resursmobilisering och stävja kapitalflykt och korruption till följd av finanssekretessen.

I publikationen Financial Transaction Tax: Small is Beautiful skriver den Bryssel-baserade tankesmedjan Bruegel i inledningen:

“The crisis has increased interest in financial transaction taxes. But should financial transactions be taxed? The case for taxing them merely to raise more revenues from the financial sector is not particularly strong. However, a tax on financial transactions could be justified in order to limit socially undesirable transactions. On that basis, the case for a very small tax on financial transactions is made.”

De menar att vitsen med en FTT snarare ligger i att försöka undvika samhälleligt oönskade transaktioner än att driva in pengar på dem.

Trots de många olösta svårigheterna med en FTT är det glädjande att se att Spanien kommer att prioritera skattefrågan under sitt ordförandeskap. Låt oss hoppas att det kommer nåt gott av detta.

Av: Anton Andreasson

Regeringens hållning i frågan om en Tobinskatt

Fråga:

Stockholm den 16 oktober 2009

Attac Sverige
Tegelviksgatan 40
11641 Stockholm

Till Fredrik Reinfeldt

Herr statsminister,

Vi är intresserade av att veta Sveriges regerings hållning i frågan om en transaktionsskatt på valutahandel, en såkallad Tobinskatt.

Vi har ännu en gång sett hur förödande konsekvenserna av spekulation på länders valuta kan vara. Denna gång är Baltstaterna hårt drabbade. Under 90-talskrisen var det Sverige som förlorade gigantiska belopp när vi skulle försvara vår fasta krona mot några få spekulanter. Vi lyckades inte hålla vår valuta och spekulanterna kunde ta ut stora vinster på grund av den svagare kronan, något som svenska skattebetalare har fått betala för. Frågan är hur Baltstaterna kommer att klara pressen utifrån. Vid en devalvering finns det risk för att förtroendet för deras valuta kommer att försvagas även medlemsinträdet i EMU kan komma att försenas.

Spekulationsekonomins konsekvenser har uppmärksammats runt om i världen. Idag finns det ett stöd från ledare i Frankrike, Tyskland, Österrike och Belgien för en transaktionsskatt. Även EU-kommissionens ordförande José Manuel Barosso, kommissionären Joaquín Almunia och Europaparlamentet ställer sig positiva till en skatt.

Som ordförandeland har Sverige i höst en starkare politisk ställning och därför är det ännu viktigare att Sverige visar framfötterna när det gäller bekämpningen av den skadliga spekulationsekonomin vi idag ser konsekvenserna av. Tobinskatten är både ett styrmedel och en finansieringskälla som skulle kunna användas för att uppnå FN:s milleniemål. Då skatten är lågt satt är inte tanken att den ska påverka valutahandeln utan valutaspekulationen.

Med vänliga hälsningar,

Åsa Ågren, för Attac Sverige

Svar:

Bästa Åsa Ågren

Tack för din e-post till Regeringskansliet med fråga om Tobinskatten.

Frågan om en skatt på finansiella transaktioner av visst slag, en s.k. Tobinskatt, är inte ny. Det är också en komplicerad fråga som bland annat handlar om hur en sådan skatt ska konstrueras i en värld med öppna kapitalmarknader och vilka effekter den kan få i olika avseenden. Det är också därför som G20-länderna i Pitttsburg i september 2009 och det Europeiska Rådet under svenskt ordförandeskap i december 2009 uppmanat Internationella valutafonden (IMF) att förutsättningslöst analysera frågan. IMF kommer att under våren 2010 återkomma med en sådan analys.

Vänligen

Håkan Boberg
Kansliråd
Finansdepartementet

Av: Åsa Ågren

Så svenskt

Idag utspelade sig följande scen, i garaget under IKEA Kungens Kurva försökte jag och min familj få in en Billybokhylla i baksätet på familjens Volvo V70. Situationen kändes så svensk, tänk hur många svenska familjer som före oss har insett att det enda sättet att få in en Billybokhylla i en Volvo kombi är att lägga den diagonalt.

Scenen var välregisserad. Pengar har pumpats in för att få oss att känna oss typiskt svenska när vi trycker in en wellpappkartong i en svart bil i ett anonymt garage. Det är ingen slump att man kan köpa polkagrisar på vägen ut ur IKEA-varuhuset, att hela kolossen är målad i gult och blått och att Volvo pratar om skandinavisk design.

Hela tiden identifierar vi oss med varumärken och skapar varumärken ur våra egna föreställningar. Det är bara i våra ögon som IKEA är en del av folkhemmet och Volvo är en del av trygga Sverige. Jag har inget egenintresse i om företagen är svenska eller inte, om Volvo ägs av ett kinesiskt bolag eller ett amerikanskt. Det som spelar roll är att vi i vår iver att skapa en nationell identitet med hjälp av varumärken glömmer bort att granska ”de svenska företagen”. Korten är sammanblandade, att kritisera IKEA är som att kritisera Bamse och Pippi Långstrump.

IKEA hade verkligen behövt synas under lupp. När The Economist gjorde en granskning kom tidningen fram till att IKEA är världens största stiftelse med säte i Holland, att IKEA hyr ut sitt varumärke till sig själv och att IKEA har dotterbolag i flera skatteparadis. Allt detta för att företaget ska betala så låg skatt som möjligt. Även Volvo har blivit påkommet med handen i syltburken. Kaliber uppmärksammade i ett radioprogram att flera av Volvos konsulter hade klara kopplingar till skatteparadis.

Svenska staten går miste om skattepengar på miljardbelopp varje år. Med tanke på att multinationella företag är lika måna om att vara globala när de ska betala skatt som nationella när det ska skapa sitt varumärke kan man fråga sig om det är IKEA och Volvo som har byggt upp Sverige eller Sverige som har byggt upp IKEA och Volvo.

Vad är då typiskt svenskt? Kanske faktumet att besöket på IKEA var en del i min tionde flytt sedan jag tog studenten för åtta år sedan. Att som ung alltid vara på väg mellan två lägenheter känns i alla fall typiskt stockholmskt. I skapandet av denna identitet har inga reklambyråer varit inblandade utan det har räckt med en passiv bostadspolitik.

Åsa Ågren

Av: Åsa Ågren

Vi hade faktiskt rätt

Jag tror att de flesta som har jobbat politiskt vet hur det är att jobba med stendöda frågor. Du vet att det är en viktig fråga, du vet att frågan är för viktig för att glömmas bort men helst skulle du bara vilja glömma bort hur viktig frågan är. Det är inte så roligt att skrika ut sitt budskap när man bara får sitt eko som respons. Det känns ofta mer lockande att begrava den döda frågan och gå med i den rörelse som är hetast för dagen.

En av Attacs huvudfrågor sedan starten är Tobinskatten. Då efter Asienkrisen kunde alla se de förödande effekterna av kasinoekonomin men så började hjulen rulla igen och marknadens brister glömdes snabbt bort. Tobinskatten förpassades i Sverige till samma hörn som Buffaloskorna, Dr. Alban och sarongen men Attac fortsatte envetet att driva denna stendöda fråga.

Som alla vet kom en ny kris och i september hände det något med frågan. Vi fick ett brev från en representant från Attac Tyskland om att den tyska finansministern Peer Steinbrück hade tagit ställning för en skatt på finansiella transaktioner. I slutet av brevet skriver Attacaren att det däremot skulle vara ett mirakel om den tyska kanslern Angela Merkel stödde förslaget. Inte undra på allas förvåning när vi kort därefter fick vi ett till brev från honom om att Angela Merkel nu stödde idén och lovade att ta upp frågan på G-20 mötet i Pittsburgh. Därefter har det gått fort. Under hösten har rapporter och nyhetsartiklar om Tobinskattens nya erövringar avlöst varandra. Ledare efter ledare, ekonom efter ekonom, instution efter instution har slutit upp bakom en Tobinskatt. Paul Krugman, Dean Baker, Europaparlamentet, Gordon Brown, José Manuel Barroso, Nicolas Sarkozy listan av alla som har visat sitt stöd kan göras ännu längre.

Kanske kom Tobinskattens största landvinning nu i helgen efter EU:s toppmöte. Då uttalade samtliga ledare för EU:s 27 medlemsstater gemensamt för en Tobinskatt. EU ville sätta press på IMF (internationella valutafonden) att överväga frågan. I samband med mötet gjorde Gordon Brown och Nicolas Sarkozy ett gemensamt utspel och föreslog att skatteintäkterna ska gå till klimatåtgärder. Man skulle kunna tro att detta utspel kom på beställning från oss då vi precis har tryckt upp 7000 flygblad där vi diskuterar just detta. Inom Attac har det länge funnits en diskussion om att skatteintäkterna ska gå till att utrota fattigdomen. Nu när vi står inför den största ekonomiska utmaningen hittills, klimatkrisen känns detta mål långt borta. Det finns ingen rättvisa i klimatförändringarna. Det är vi i väst som står för utsläppen och länderna i Syd som kommer att betala notan i form av torka och översvämningar. Om vi i Nord inte kan finansiera klimatåtgärder i Syd kan vi räkna med en humanitär katastrof utan like. Det behövs mer än en Tobinskatt för att finansiera klimatkrisen men att införa en Tobinskatt är ett stort steg i rätt riktning.

Slutligen har vi landet Sverige kvar som trots globalisering och Internet verkar vara en liten isolerad avkrok i norr. Det är fortfarande bara två svenska riksdagspartier som aktivt har tagit ställning för en Tobinskatt, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Frågan är hur länge Borg och Reinfeldt kan sitta där för sig själva och betvivla Tobinskattens effekter eller säga att det är omöjligt att få till en internationell överenskommelse. I Dagens Arena konstaterar Per Wirtén att med press från de stora ledarna tvingas högern ge vika och Attac får rätt.

Efter att gång på gång ha försökt att nå ut med ett budskap ingen vill lyssna på, efter att ha stått där med en megafon på det överdimensionerade folktomma torget i alldeles för tunna vantar, är det skönt att se hur ens frågor vaknar till liv. Det är skönt att få säga, vi hade faktiskt rätt.

Åsa Ågren

Av: Åsa Ågren

Den professionella politiken

Ekonomin ska skötas av proffsen, ekonomerna. Attac och andra organisationer som är kritiska till den nyliberala agendan kallas nedlåtande för hobbyekonomer, de som vill men inte kan. Om en skomakare var lika dålig på att laga skor som en nationalekonom är på att hålla en stabil ekonomi skulle jag dock aldrig lämna in mina kängor. Jag skulle mycket hellre sitta uppe hela natten med björntråd i högsta hugg än att låta ”proffsen” ta hand om dem

Politiker världen över har blint köpt ekonomernas dunderkurer för en stabil finansiell politik. Inte heller Sverige har varit förskonad från inflationsmål, budgettak och stramare statsfinanser. Svenska politiker har tävlat med varandra om att följa de ekonomiska råden mest slaviskt. Varför hann vi då knappt säga hejdå till IT-bubblan innan vi nu är inne i en ny lågkonjunktur? Vad gick snett denna gång?

Om vi istället ser den ekonomiska politiken för vad den är en fråga om makt blir det oförklarliga mer förklarligt. Dunderkurerna kanske inte gav oss stabilitet men likväl en maktförskjutning från staterna till marknaden. I rädsla för inflation har vi varit noggranna att inhägna politikerna med taggtråd samtidigt vi har släppts ut bankerna på grönbete i Baltstaterna.

Staternas svagare ställning får konsekvenser, ett exempel på detta är skattepolitiken. Idag försvinner skatteintäkter på minst 46 miljarder kronor från Sverige på grund av skatteflykt. I världen rör det sig om 225 miljarder dollar årligen. Staterna leker katt och råtta med företag som inte gör rätt för sig men precis som i Stockholms innerstad har råttorna för länge sedan vunnit. Värst är det i utvecklingsländerna där försvinner skatteintäkter på mer än 1,5 gånger det årliga biståndet.

Nästa gång vi betalar mer för en sämre välfärdstjänst för att några har makten att inte bry sig om skattelagstiftningen ska vi fråga oss varför vi inte låter politikerna sköta politiken utan istället överlåter den till ekonomerna. För är det inte vi folket genom våra röster som ska bestämma vilket samhälle vi ska leva i, inte några självutnämnda experter.

Åsa Ågren, ekonom och juridikstudent

Av: Åsa Ågren

Inga lagar = inga brott?

För de flesta är det självklart att man inte ska gynna brottsligt beteende. Ingen regering skulle komma på tanken att förbättra våldsbrottstatistiken genom att legalisera alla våldsbrott. Om misshandel inte längre är brottsligt kommer förvisso antalet som blir dömda för misshandel minska radikalt men det väsentliga är om folk blir misshandlade eller inte.

En helt annan logik verkar finnas när det gäller kapitalflykt. Det är inte bättre och hårdare lagstiftning som ska minska skatteflykten utan slopad förmögenhetskatt och gynnsammare bolagsskatt. Ett skattebrott ses ofta inte ett som brott utan en desperat handling av miljonärer, hårt pressade av det berömda svenska skattetrycket. Istället för förövare har skattebrottslingarna fått rollen som offer.

Skatteflykten var ett viktigt argument när förmögenhetsskatten slopades. I den promemoria som föregick lagförslaget står det; Förmögenhetsskattens oenhetliga värderingsregler och många undantag skapar kryphål och uppmuntrar till skatteplanering, framför allt bland de med stora kapitaltillgångar och resurser.

Den 23 juli, 2006 kunde man på Dagens Nyheters ledarsida läsa att; Ett annat viktigt skäl för att slopa skatten är att den skadar samhällsekonomin. Skatteverket har tidigare uppskattat att 500 miljarder kronor hålls utanför landet för att undvika beskattning, andra bedömare har talat om ännu högre belopp.

Att stryka skattebrottslingar och skatteplanerare medhårs genom att ta bort de lagar de bryter mot eller hittar kryphål i är dock både ineffektivt och omoraliskt.

Fast förmögenhetskatten och arvsskatten är borttagna och bolagskatten har blivit mer företagsvänlig strömmar kapital ut ur Sverige på grund av skatteflykt. Enligt Skatteverket förlorar Sverige skatteintäkter på minst 46 miljarder kronor varje år på grund av internationella transaktioner. En stor andel av dessa 46 miljarder är pengar som har stoppats undan i skatteparadis. Detta kan jämföras med att Stockholms läns landsting med cirka två miljoner invånare fick in 47,8 miljarder i skatteintäkter 2008, frånräknat generella statsuppdrag och utjämningssystemet. De hårt pressade miljonärerna verkar inte vara nöjda med de senaste årens skattelättnader eller är det bara så att de följer marknadens lagar, om det finns mer pengar att tjäna så gör de helt enkelt det.

Slutligen ser jag inte varför det skulle vara mer försvarligt att sno från staten än att sno från en butik. Det handlar i slutändan om pengar som skulle ha gått till skolor och sjukhus. Det är omoraliskt att vi gynnar detta brott medan vi höjer straffen för andra förmögenhetsbrott. Varför ska en narkoman som snor cigaretter på lokala Konsum bestraffas hårdare än en miljonär som fifflar med siffrorna? Vi behöver ändra vår syn på skatteflykt. Jag trodde aldrig att jag skulle få möjlighet att citera justitieminister Beatrice Ask, men när det gäller skatteflykt behövs det ”hårdare tag”.

Åsa Ågren, juridikstuderande

Av: Åsa Ågren