Franska protester och Europas framtid i centrum
Publicerad i Arbetaren 11/5 2006
Jens Ergon
Stark facklig närvaro och det senaste årets politiska omvälvningar inom EU präglade det fjärde europeiska sociala forumet (ESF) som i söndags avslutades i Elliniko i Atens utkant.
Situationen i Irak och hotet om ett nytt krig i Iran var också dominerande frågor. Men de sociala konvulsionerna i Europa stod i centrum. Urholkning av arbetsrätt och gemensam välfärd, striden om EU:s tjänstedirektiv, migrantarbetares och flyktingars rättigheter, alternativ till den islagda EU-konstitutionen var några av de områden som togs upp.
Enligt arrangörerna deltog 35.000 aktivister under forumets fyra dagar, varav 10.000 från andra länder än Grekland. Lördagens gemensamma manifestation genom centrala Aten samlade enligt arrangörer och polis 100.000 deltagare.
Små maskerade grupper utmed det sju kilometer långa demonstrationståget som bland annat tände på papperskorgar och kastade molotovcocktails intill det grekiska polishögkvarteret möttes av burop från demonstranterna.
- De här grupperna betraktar forumet och dess deltagare som sina fiender, kommenterade ESF:s grekiska arrangörer i ett uttalande.
I grekisk media togs händelserna med ro. Ungefär som vanligt, tyckte dagstidningen To Vima som beskrev manifestationen som fredlig. Som helhet betecknade arrangörerna manifestationen och de fyra dagarna av seminarier och möten som en succé.
- Det har varit fler deltagare från hela Europa än vi vågat hoppas. Till exempel har vi haft över 2.000 deltagare från Östeuropa och Turkiet. Och de som har varit här har inte bara promenerat runt utan verkligen deltagit i alla möten och diskussioner, menade Tasos Koronakis i den grekiska organisationskommittén.
Mer fokuserade diskussioner och starkare fackligt deltagande än tidigare var några omdömen bland deltagarna. Den vanligaste kritiken, inte minst från yngre, riktades mot den sedvanliga utformningen av många möten – paneldiskussioner mellan företrädesvis medelålders män. Samtidigt var trycket stort på de feministiska diskussioner som hölls, där bland annat Gudrun Schyman berättade om arbetet med Feministiskt Initiativ.
Forumets devis – ett annat Europa är möjligt – tycktes mer brännande än någonsin. Känslan av att EU:s framtid står och väger ett år efter folkomröstningarna i Frankrike och Holland var påfallande. Berlusconis fall i Italien, de fackliga protesterna mot EU:s tjänstedirektiv, demonstrationerna i Paris mot den franska regeringens ökända CPE-förslag – hela temperaturen i Europadiskussionen var uppskruvad.
Åtskilliga blickar riktades mot Frankrike. Intresset för den franska studentrörelsen och protesterna mot CPE var enormt. Samarbetet mellan olika organisationer, fackföreningar och studenter, gamla och unga, lyftes fram. Många kopplade protesterna mot CPE med nejet till EU-konstitutionen och demonstrationerna mot EU:s förslag till tjänstedirektiv. Förhoppningarna var stora att den franska protestvågen kunde vara början till en bredare europeisk rörelse för ett annat Europa. Franska Attacs Bernard Cassen varnade snarast för att förväntningarna var för höga.
- Det är en illusion att vi alla arbetar för ett annat Europa. Hur är det med de partier som säger sig vara mot nyliberalism och för ett annat Europa? När det drar ihop sig till val fokuseras allt på nationella frågor. Visst, vi har vunnit ett antal segrar. Men det handlar om nationella och defensiva segrar. Det som behövs är positiva segrar. Då måste vi arbeta hårt och över hela Europa. Det franska nejet till konstitutionen byggde på ett omfattande folkbildningsarbete. Här på forumet representerar vi på sin höjd en bråkdel av Europa. I Östeuropa är situationen betydligt svårare, menade Cassen.
Flera initiativ att utforma alternativa konstitutionsförslag presenterades. En del menade att det behövs ett nytt demokratiskt valt konvent. Andra betonade civilsamhällets roll. Några, som Attac, förespråkade en social konstitution, andra en smalare konstitution rensad från politisk inriktning, andra var mer skeptiska till EU-tanken som sådan. Bland de fackliga deltagarna stod endast ett fåtal upp för Europafackets officiella linje att stödja det havererade konstitutionsförslaget.
- Det är dags för Europas fackföreningsrörelse att inse att EU inte kan förändras genom att peta i detaljer. Det krävs övergripande förändringar, konstaterade Horst Schmitthenner i det tyska fackförbundet IG Metall.
- Stabilitetspakten måste brytas. Det som behövs är hållbara satsningar på hållbara jobb. Arbetsrätt och socialförsäkringssystem måste säkras. Privatiseringarna av den gemensamma välfärden stoppas. Finanskapitalets investeringar får inte styras av enbart vinstmaximering. EU måste styras mot en fredspolitik till skillnad från USA:s krigspolitik. Och vi måste fördjupa demokratin, både inom och utanför EU:s institutioner.
Schmitthenner manade till mer och intensivare samarbeten mellan europeisk fackföreningsrörelse och andra organisationer och rörelser för att skapa ett socialt Europa.
Tillsammans med brittiska Unison representerade IG Metall en tydlig förändring under forumet, med bredare och mer aktivt deltagande från europeisk fackföreningsrörelse. Ett undantag var de nordiska fackföreningarna vars deltagande var närmast obefintligt.
Ett konkret exempel blev det europeiska nätverk ”för ett annat Europa med gemensam välfärd för alla” som sjösattes, med bland annat Unison, franska, italienska och belgiska fackförbund, europeiska fackfederationen för offentliganställda och Attac Europa som initiativtagare. Ambitionen sägs vara att samordna nationella initiativ som redan finns mot privatiseringar gemensam välfärd. Först i skottgluggen står EU:s reviderade tjänstedirektiv, som fortfarande omfattar flera välfärdsområden.
Den starka närvaron av organisationer och fackliga aktivister som arbetar för flyktingar, migranter och papperslösa arbetare under forumet ledde till utlysning av en gemensam europeisk och afrikansk aktionsdag den 7 oktober, med fokus på allas lika rättigheter i Europa, oavsett ursprung och medborgarskap. Antikrigsrörelsen satsar på en gemensam aktionsvecka den 23-30 september.
Var nästa forum landar är ännu osäkert. Tyskland har nämnts. Men eftersom landet 2007 håller i ordförandeklubban i EU och dessutom blir värd för G8-ländernas toppmöte så har de tyska organisationerna tackat nej. Internt finns också en pyrande kritik mot toppstyrning bland dem som engagerar sig i forumets organisering. Totalt sett gavs dock intryck att de politiska händelserna i Europa under det senaste året gett ESF och inte minst de nätverk och rörelser som samlas under forumet ny skjuts.
Artikelinfo:
OBS: Denna artikel är arkiverad och innehållet kan därför vara inaktuellt.
Publicerad av Jens den 19 maj 2006. Uppdaterad för 1394 dagar sedan. π
