Bli medlem

Konstitution utan förankring

2005-03-25

Den 17-18 juni 2004 beslutade stats- och regeringscheferna i EU:s 25 medlemsländer att införa en ny grundlag i EU – eller konstitution, eller konstitutionellt fördrag, benämningarna varierar. Fördraget skrevs formellt under av EU:s regeringschefer vid en cermoni i Rom den 29 oktober 2004. Därefter har medlemsländerna två år på sig att ratificera, det vill säga godkänna den nya grundlagen.

Attac är – liksom åtskilliga medborgare och organisationer inom EU – kritisk till såväl den nya konstitutionens innehåll som den process som lett fram till den nya grundlagen. Dels saknar förslaget rimlig demokratisk förankring, dels liknar det på flera avgörande punkter snarare ett nyliberalt partiprogram än en grundlag.

De demokratiska problemen handlar dels om inflytande i processen som lett fram till den nya konstitutionen, men inte minst om ansvarsutkrävande. Ursprungsförslaget till den nya EU-grundlagen togs fram av det europeiska konventet och har därefter förhandlats vidare vid regeringskonferenser. Det handlar alltså – som så ofta när det gäller internationella frågor – om att regeringsrepresentanter och tjänstemän fattar de avgörande besluten, utan egentligt mandat eller rimliga möjligheter för medborgare att påverka eller säga bu eller bä.

Formellt sett måste medborgarna i alla EU-länder, genom folkomröstning eller beslut i sina parlament, säga ja till den nya grundlagen för att den skall träda i kraft. I praktiken lär det dock sannolikt krävas ett nej i flera länder, och i synnerhet i något av de större, för att grundlagsförslaget skall rivas upp.

I flera länder, däribland Frankrike och England, kommer det – i flera fall efter starka påtryckningar – att hållas folkomröstningar. Den svenska regeringen, och samtliga riksdagspartier utom v och mp, envisas emellertid med att det duger att riksdagen fattar beslut i frågan. Detta trots att det handlar om en så avgörande fråga som en ny grundlag och EU:s inriktning för lång tid framöver, och trots att den nya konstitutionen aldrig diskuterats inför ett riksdagsval.

Lägger man därtill det faktum att den offentliga diskussionen och det demokratiska inflytandet vid utformningen av den nya grundlagen i Sverige varit minimal så framstår motståndet mot en folkomröstning som beklämmande.

Det är värt att påpeka att kravet på folkomröstning inte handlar om något udda eller extremt ställningstagande. Tvärtom. I EU är över 80 procent positivt inställda till att folkomrösta om konstitutionen, och mer än 40 procent menar att det är en nödvändighet. En opinionsundersökningen i Sverige – gjord i juni 2004 – visar att en majoritet av landets befolkning stöder kravet. Också bland ledamöterna för det europiska konventet som tog fram ursprungsförslaget stödjer närmare hälften kravet på folkomröstning. Och nyligen deklarerade EU:s före detta ombudsman, finländaren Jacob Söderman, att konstitutionen har en så avgörande betydelse för EU:s framtid att folkomröstning är ett naturligt krav. Det förs också en europeisk kampanj för kravet på folkomröstningar.

Attac Sverige, liksom Attac i de flesta europeiska länder, menar att kravet på en folkomröstning är självklart. Förutom den demokratiska aspekten och Attacs kritik mot de nyliberala ingredienserna i den nya grundlagen menar vi dessutom att det vore en värdefull möjlighet fördjupa och bredda den offentliga diskussionen om Europas framtid.

I dagslägsläget tycks som sagt regeringen och riksdagspartierna, förutom v och mp, mena att det duger att den nuvarande riksdagen fattar beslut om den nya konstitutionen. Enligt regeringens Arbetsprogram för EU-politiken 2004-2005 skall beslutet fattas av riksdagen i december 2005, efter en regeringsproposition lagd i september 2005.

I så fall ges Sveriges befolkning ingen chans alls att påverka beslutet med röstsedel. Eftersom konstitutionen skall träda i kraft den 1 november 2006 skulle det utöver folkomröstning också vara möjligt att göra konstitutionen till en fråga för riksdagsvalet hösten 2006. Risken är emellertid att frågan då drunknar i den traditionella inrikespolitiken. Eftersom flera riksdagspartier dessutom är splittrade i sin inställning till konstitutionen och frågor om EU:s framtid är detta ett dåligt alternativ till en folkomröstning. Få väljare skulle i praktiken överge sina sedvanliga partier även om partiernas syn på konstitutionen skiljer sig från väljarnas.

Men till sist handlar det ändå om demokratisk anständighet och möjlighet att utkräva ansvar. EU-konstitutionen kommer att staka ut riktlinjerna för EU:s framtid under lång tid framöver. Det är på regeringskonferenser och genom det europeiska konventet som riktlinjerna dragits upp och besluten om den nya grundlagen fattats – utan någon allmän debatt värd namnet eller något egentligt mandat från väljarna. Som så ofta idag saknar den internationella politiken demokratisk förankring. Det är därför kravet på en folkomröstning är avgörande.

Artikelinfo:

Publicerad av Attac Sverige den 23 augusti 2004. Uppdaterad för 1530 dagar sedan. π

Tipsa en vän

Relaterade artiklar